söndag 27 juni 2010

Fler bilder ur Lübeckerbibeln


Här följer ytterligare några bilder ur Lübeckerbibeln som inte fick plats i mitt förra inlägg om Erhard Altdorfer och tillkomsten av den så kallade Vädersolstavlan. Även denna gång är bilderna hämtade från Uppenbarelseboken.

Bilden längst upp i inlägget skildrar stunden då Guds tredje ängel blåser i sin domedagsbasun och den stora stjärnan Malört faller från skyn och förgiftar en tredjedel av jordens källor (Upp 8:10-11). Bilden därunder visar hur en av apokalypsens änglar kastar en jättelik kvarnsten i havet samtidigt som staden Babylon, det vill säga Rom, brinner ner till grunden (Upp 18:21-24). Denna bild tillhör tveklöst en av svitens allra mest detaljrika skapelser och fascinerar inte minst med sin framställning av den fritt svävande kvarnstenen framför den eldhärjade staden. Lägg också märke till avgudabilden innanför Babylons murar.


Den tredje och sista bilden föreställer aposteln Johannes när han står på toppen av ett berg tillsammans med en ängel och ser ner på Det nya Jerusalem (Upp 21:10-14). Denna scen uppvisar flera likheter med Albrecht Dürers tolkning på samma tema men anknyter också till Donauskolans ”realisme fantastique” när det gäller bland annat naturframställning och det extatiskt översvallande bildspråket. Notera särskilt hur motivets svindlande fågelperspektiv får änglarna i staden att framstå likt små förkrympta myror.

Samtliga av Altdorfers träsnitt visar på tydlig inspiration från verk utförda av äldre mästare såsom Albrecht Dürer och Lucas Cranach den äldre. Vad som särskiljer Altdorfers bildvärld från sina föregångare är emellertid hans ofta känslosamma naturframställning samt att han ibland tenderar att överbelasta sina bilder med väl många detaljer. Samtliga av dessa stildrag är sådana som brukar dra på sig en viss kritik från de så kallat estetiskt sinnade. Min personliga åsikt är dock att just dessa tendenser här enbart talar till konstnärens fördel. Inte minst stärker stilgreppet verkens visionära kvalitéer samt gör att de bättre hamnar i samklang med Uppenbarelsebokens vildvuxna bildspråk. Vad Altdorfer förlorar rent estetiskt vinner han istället i genuinitet och apokalyptisk trovärdighet. Jämför gärna verken med mer berömda Dürers arbeten inom samma genre.



Altdorfer lär för övrigt ha varit en av de första tyska bildkonstnärerna som utnyttjade lätt identifierbara stads- och landskapsmiljöer i sina skildringar till Uppenbarelsebokens text. Detta snilledrag måste givetvis ha väckt stor sensation när bilderna först publicerades 1534, och ett liknande stilgrepp utnyttjades sedermera även av Vädersolstavlans upphovsman. Dock med den betydande skillnaden att det denna gång var Stockholm, och inte Lübeck, som hotades av den stundande apokalypsen.

Bilderna är hämtade från The British Museums samlingar.

söndag 13 juni 2010

Erhard Altdorfer och Vädersolstavlan


För ett tag sedan var jag ute på The British Museums bildarkiv och letade efter bibelillustrationer till den så kallade Lübeckerbibeln. Hittade då en rad mycket vackert snidade träsnitt utförda av den tyske renässansmålaren Erhard Altdorfer (ca 1480-1561), samtliga med motiv hämtade från Uppenbarelseboken. Bilden som ni kan se ovan är hämtad ur Uppenbarelsebokens åttonde kapitel, vers 12-13, och föreställer scenen där apokalypsens fjärde ängel släcker ner solen, månen och himmelens stjärnor genom att blåsa i sin domedagsbasun.

Vad som ursprungligen gjorde mig intresserad av Altdorfers träsnittsserie var att denna länge ansetts vara en av de viktigaste förlagorna till vår egen högt skattade Vädersolstavla. Kan inte säga att jag är speciellt insatt i det rådande forskningsläget men vid en snabb anblick verkar tesen ganska rimlig. Kolla särskilt in motivets ovanligt lågt satta horisontlinje och det spektakulära himlavalvet och jämför sedan scenen med Vädersolstavlans mycket likartade motivlösning.


Om Erhard Altdorfers verksamhet existerar det tyvärr inte så många uppgifter. Kännetecknande för hans konstnärskap är emellertid dess mycket detaljerade framställning av det tyska landskapet samt målarens stora intresse för det visionärt spektakulära. Detta är stildrag som båda anses ha sina rötter i den så kallade Donauskolans fantastik.

Donauskolan var under 1500-talets första hälft en av de ledande konstriktningarna i Tyskland och angränsande regioner (detta innan reformationens verkningar satte stopp för en vidare konstnärlig utveckling i området). Rörelsens säregna estetik känns kanske lättast igen genom det för sin tid ovanligt romantiska bildspråket vilket inte sällan närmar sig det rent expressionistiska. Typiskt är också dess mycket omsorgsfulla skildringar av Tysklands storslagna natur med sina djupa dalar och vildvuxna skogar. Skolans främste företrädare var Erhards bror Albrecht Altdorfer, mest berömd för sin storslagna bataljmålning Slaget vid Issos (1529). Andra kända namn var Lucas Cranach d.ä., Wolf Huber och Augustin Hirschvogel.

På senare tid har det förmodade släktskapet mellan Vädersolstavlan och Donauskolans naturalism blivit alltmer ifrågasatt. Bland annat har det påpekats att bröderna Altdorfers stil är betydligt mer romantisk än den kyliga färgskala som Vädersolstavlan uppvisar. Det har dessutom debatterats huruvida Vädersolstavlan möjligen är ett mer sentida verk än man tidigare anat. Förr daterades verket till omkring 1535. Sent 1500-tal - sannolikt i samband med Johan III:s död - lyder nu det nya budet. För egen del lutar jag dock fortfarande åt den äldre dateringen. Och detta inte minst på grund av stilmässiga skäl.

Altdorfers träsnitt brukar vanligtvis dateras till omkring 1530-1534. Fler bilder hittar ni här.