fredag 5 april 2013

Lucas Cranach den äldre och Varulven

                              

Med risk för att jag börjar trötta ut er med alla mina inlägg om Lucas Cranach den äldre och hans oerhört våldsamma träsnitt följer här ytterligare ett magstarkt exempel. Trycket som jag har tänkt skriva om denna gång är daterat till omkring 1510-1515 och avbildar en förryckt man som kryper omkring på alla fyra med ett dött spädbarn mellan tänderna. Det råder en hel del förvirring kring bladets ikonografi men vanligtvis brukar konsthistorikerna benämna verket som antingen Varulven eller Vildmannen.

Varför trycket en gång tillkom är tyvärr höljt i dunkel. En vanlig teori är att det ursprungligen cirkulerat som ett skillingtryck vilket i text och bild varnade folk på landsbygden för kringstrykande lustmördare. Det har ibland också spekulerats i huruvida trycket skulle kunna ha ett samband med den i Strasbourg verksamme prästen och predikanten Johann Geyler von Kayserberg vilken ofta hänvisade till varulvar i sina lika burleska som svavelosande predikningar.

Min egen teori är att bilden ursprungligen var tänkt som en sorts sarkastisk antites till den under renässansen mycket populära föreställningen om ”den ädle vilden” vilken vid tiden för reformationens införande blivit ett allt vanligare motiv inom tysk bildkonst. Bilden nedan – utförd av Albrecht Dürers elev Hans Schäufelein – utgör ett riktigt typexempel inom genren och ingick ursprungligen som illustration till Hans Sachs berömda poem De vilda skogsmänniskornas klagan över den otrogna världen (1530). Tidstypiskt är inte minst motivets tillrättalagda skildring av de germanska skogarna likt ett paradisiskt tillhåll för eremiter, skogsandar och dygdiga vildmän.



Vad gäller Lucas Cranachs eftermäle så värderades denne under lång tid som en ganska obetydligt gestalt vilken främst ansågs ha gjort sig ett namn som cynisk affärsman tillika lutheransk propagandist. På senare tid har man dock successivt börjat omvärdera Cranachs gärning och alltmer uppmärksammat hans roll som varande en av den tyska Donauskolans främsta inspiratörer. Just Varulven kanske inte tillhör hans allra bästa bilder men framstår ändå som förvånansvärt modern med sina uppenbara paralleller till vår tids blodiga underhållningsvåld inom film och annan massmedia.

Bilderna hittade jag på British Museums hemsida.