söndag 16 februari 2014

Gielis Panhedel


I min serie inlägg med helvetesskildringar utförda i Hieronymus Boschs efterföljd är det nu dags för den i Noord-Brabantprovinsen verksamma nederländske målaren Gielis Panhedel. Denne målare skiljer sig lite från de övriga jag skrivit om genom att han inte bara var mästarens egen elev och medhjälpare utan också var den förste med att popularisera Boschs bildvärld och därmed måste ses som upphovsmannen till den så ringaktade boschpastischen.

Om Panhedels liv är föga känt. Liksom sin far - den i konstsammanhang något mer ryktbare gotiske målaren Aert van den Bossche - var Panhedel född i Hieronymus Boschs hemstad ´s-Hertogenbosch. Vi vet också att han omkring år 1500 gifte in sig i en av stadens mera ansedda familjer och därefter gjorde karriär med sina burleska folklivsskildringar. 

Av intresse i sammanhanget är vidare att Panhedel, via sin hustrus bror Merten Mertens de Greve, hade nära kontakter med den i staden mycket mäktiga religiösa orden Vår Frus brödraskap vilken även Hieronymus Bosch var medlem i. Detta, tillsammans med det faktum att Panhedels målningar i flera källor sammankopplas med Bosch och hans krets, har föranlett att det idag råder en relativ samsyn om att målaren börjat sin karriär som lärling i mästarens egen verkstad.

Gielis Panhedels mest framgångsrika målning var den så kallade Äggkonserten. Att denna målning en gång varit mycket populär bevisas inte minst av det faktum att det idag existerar åtminstone fyra bevarade versioner av verket samt att motivet senare inspirerat framstående bildkonstnärer som Pieter Bruegel den äldre och Pieter van der Heyden. Det har ibland diskuterats huruvida kompositionen ursprungligen skulle gå tillbaka på en förlorad målning av Hieronymus Bosch men idag är de flesta överens om att så inte kan vara fallet. Det karnevalska uttryck som Panhedels målning ger uttryck för finns förvisso också som ett frö i Boschs bildvärld men urartar här i en mer lättsinnig form av folkliga burleskerier. Dock uppvisar motivet flera likheter med Boschs målning Narrskeppet liksom helvetet i Lustarnas trädgård.


Härmed kommer vi också osökt in på den ibland infekterade debatt som förts rörande vilka av Boschs målningar som är äkta och inte. På senare tid har nämligen allt fler boschspecialister börjat misstänka att flera av de verk som tidigare hyllats som genuina boschmålningar istället borde tillskrivas någon av dennes elever eller rentav målarens egen far. 

Särskilt intressant i sammanhanget är dessutom att en rad av dessa omtvistade verk uppvisar en mer eller mindre enhetlig stil vilken knappast kan tillskrivas Hieronymus Bosch men som däremot kraftigt erinrar om Gielis Panhedels. Exempel på sådana verk är Bröllopet i Kana, Trollkarlen, Narrstensoperationen men även den mindre kända Jesus bland de skriftlärda – se bilden ovan. Signifikativt för dessa målningar är att de är betydligt mindre landskapsorienterade än vad Boschs normalt är, har ett primitivare uttryck och gärna avbildar människosamlingar i mer strama kompositioner.

Stycket som framförs av männen i ägget heter Toutes les nuits och är komponerat av den fransk-belgiske tonsättaren Thomas Crecquillon och går att avlyssna via följande länk.

lördag 1 februari 2014

Sebald Beham och de gudlösa målarna i Nürnberg


För den intresserade kan jag nu informera om att ytterligare ett av mina alster lagts ut för allmän beskådan på den excellenta historiebloggen Luriks Anakronismer. Texten i fråga utgör tredje delen i en serie gästinlägg där jag skrivit om renässansens olika konstnärstemperament och hur dessa bidragit till att skapa vad man idag lite missvisande brukar benämna som "den moderna" eller "den romantiska konstnärsmyten". Denna gång har turen kommit till de två anarkistiska värstingbröderna Barthel och Sebald Beham och deras gudlösa verksamhet i samband med det stora tyska bondekriget 1525.

Det nya inlägget i serien hittar ni här och de två tidigare här och här.