fredag 6 juni 2014

Geertgen tot Sint Jans


Med denna paradisiska landskapsbild signerad Geertgen tot Sint Jans tar jag ett längre sommaruppehåll men hoppas vara tillbaka till hösten igen. Motivet som jag valt att avsluta bloggsäsongen med utspelar sig passande nog runt midsommartid och föreställer Johannes Döparen sittande melankoliskt försjunken i sig själv ute i en stor och prunkande paradisträdgård. Målningen, som antas ha tillkommit någon gång i början av 1490-talet, tillhör Geertgens mest berömda verk och lär bland annat ha inspirerat den store tyske målaren Albrecht Dürer till sitt legendariska kopparstick Melankolien (1514).

Uppgifterna om Geertgen tot Sint Jans liv är knapphändiga. Känt är dock att han föddes i Leiden omkring 1465 och att han vid unga år sökte sig till Haarlem för att påbörja en karriär som målare. I Haarlem anslöt han sig till Johanniterorden där han dels tjänade som lekmannabroder men också utförde flera beställningsarbeten åt ordensriddarna. Det har vidare antagits att Geertgen, kort innan han inträtt i klosterlivet, lärdes upp av den gotiske målaren Albert van Ouwater vars stil han utvecklade mot ett mer individualistiskt och landskapsorienterat uttryck.

Geertgens måleri hyllades unisont av sin samtid och hans rykte spred sig omgående långt utanför den nederländska kultursfären. Men bara några år efter att ha uppnått genistatus avled Geertgen oväntat i Johanniterordens kloster endast 28 år gammal. Den tidiga döden utgjorde dock inget hinder för att hans rykte skulle fortsätta växa utan tvärtom kom Geertgen med tiden att bli föremål för en närmast helgonlik dyrkan. Bara några årtionden efter sitt frånfälle beskrev exempelvis det inflytelserika, tyska renässansgeniet Albrecht Dürer honom som ”varande en fullbordad målare redan i moderlivet”.

Utmärkande för Geertgens bildvärld var framförallt de besynnerligt krökta människogestalterna med stora näsor och mörka ögon vilka tafatt knatar omkring i de omsorgsfullt framställda landskapscenerna. Hans säregna och inte sällan humoristiskt präglade figurframställning har av konsthistorikerna ibland uppfattats som en tidig form av gotisk manierism men också som ett kreativt och kanhända något fördomsfullt försök att gestalta den främmande österländska kultur som de bibliska berättelserna utspelade sig i. 

Hur det än stod till med den saken kom Geertgens utmanande och morbida manér tidigt att bilda skola och spela en avgörande roll för det individualistiska bildspråk som fick sitt stora genombrott vid 1500-talets början. Enligt den österrikiske konsthistorikern Otto Benesch var Geertgen dessutom en mycket viktig förgrundsgestalt inom den så kallade "flamboyanta gotiken" vilken genom inspiration från den flamländske 1300-talsmystikern Jan van Ruysbroecks extatiska skrifter försökte förena gotisk naturalism med tidens panteistiska gudsuppfattning. Geertgens målning Johannes Döparen i vildmarken utgör ett fint exempel på detta.

Intressant i sammanhanget är också att Johannes Döparen traditionellt har kommit att sammankopplas med magiskt laddade växter såsom johannesört, ormbunkar, malört, slåttergubbe, timjan, vinruta, vänderot och ibland rentav den narkotiska alrunan. Den riktigt skarpsynte skall nog kunna skönja åtminstone några av dessa växter i Geertgens lika vackra som melankoliska sommarbild.

Exempel på ett beställningsverk utfört åt johanniterna hittar ni här.