torsdag 14 januari 2016

Hieronymus Bosch och ormkvinnan i Paradiset


Under gångna jul- och nyårshelg passade jag på att läsa om valda delar av den syriska apokryfen Skattegrottan (ca 595 e.Kr.) och kom särskilt att fördjupa mig i bokens mycket avancerade utläggningar rörande syndafallet och dess ödesdigra konsekvenser. Jag stötte då på följande mycket intressanta stycke där skriftställaren försöker förklara hur det kunde komma sig att Guds egen avbild så lätt lät sig förledas av djävulens trollkonster och således bringa hela människosläktet på fall. Jag citerar stycket på svenska:
Och när Satan såg att Adam och Eva var lyckliga i Paradiset drabbades den upproriske ängeln av en våldsam avundsjuka som fyllde honom med vrede. Och han uppsökte ormen i dennes boning och lärde honom att flyga så att han kunde nå berget Eden där Paradiset låg. Men hur kom det sig då att Satan valde att ikläda sig just ormens kropp för att dölja sin skepnad? Svaret är att Satan förstod att hans uppenbarelse var alltför fasansfull och om Eva såg hans rätta skepnad skulle hon genast fly sin väg. (…) I mening att få Eva att tro att det var ormen som talade till henne iklädde sig Satan ormens skepnad och inväntade det rätta tillfället, och när han såg att Eva stod alldeles ensam kallade han på henne. Och när hon vände sig om såg hon sin yttre skepnad återspeglas i honom, och hon talade med honom, varpå Satan förledde henne med sina lögner, ty kvinnan är följsam till sin natur.
En vanlig tolkning av motivet med ormkvinnan är annars att det skulle anspela på den judiska legenden om Adams första hustru Lilith och hennes djävulska förförelsekonster. Enligt vissa judiska utsagor skapades nämligen Lilith långt innan Eva var påtänkt men på grund av att hon vägrade att underordna sig sin man fördrevs hon av Guds änglar ut ur Paradiset varefter hon sökte sin tillflykt i ödemarken. Enligt en utökad version av legenden återvände emellertid Lilith senare till Paradiset där hon i skepnad av en reptil lurade Eva att äta av den förbjudna frukten på Kunskapens träd. Men om min tes stämmer är det alltså inte denna legend som är källan till motivet utan snarare lärda uttolkningar liknande de som vi finner i Skattegrottan.

Motivet med fresterskan i Paradiset var oerhört populärt under medeltiden men förekom även flitigt längre fram i konsthistorien. Inte minst lockades flera av symbolismens företrädare av motivets erotiska undertoner. Omtalad och kontroversiell blev bland annat den tyske symbolisten Franz von Stucks demoniska femme fatale från 1893. Detta verk antas ofta föreställa Eva och ormen, men kvinnan i målningen har har ibland också identifierats med Lilith. Verkets titel är i vilket fall som helst Synden


Motivet som ni kan se längst upp i bloggtexten utgör dock ett betydligt mer traditionellt exempel inom genren och är hämtad från Hieronymus Boschs detaljrika triptyk Yttersta domen (1504). Detta verk tillhör kanske inte någon av mina personliga boschfavoriter men fascinerar ändå med sin mycket utstuderade dualistiska världsåskådning där djävulen ensam tycks härska över jordens befolkning samtidigt som Guds makt begränsats till den himmelska sfären. Om Bosch hade utfört detta arbete bara några decennier senare än vad som var fallet hade han antagligen misstänkliggjorts för att ha hyst kätterska sympatier.

Fler texter om Skattegrottan hittar ni här, här och här.