torsdag 16 mars 2017

Herri met de Bles och Sodoms undergång


Det finns få målare i konsthistorien som tillskrivits lika många motiv på temat Sodoms förstörelse som den flamländske landskapsvirtuosen Herri met de Bles (ca 1510-1560). Exemplet ovan utgör ett i mitt tycke ovanligt lyckat exempel och kan idag beskådas på Nationalmuseum i Warszawa. Vad som gör just detta verk så fängslande och unikt är framförallt dess fantasifulla mittparti där en samling vilda djur svalkar sig vid en paradisisk källa belägen utanför Sodoms portar.

Första gången jag såg målningen blev jag något förbryllad och började fundera över vad denna paradisiska oas egentligen hade i motivet att göra. En teori som jag hade var att motivet möjligtvis kunde anspela på Första Moseboks uppgifter om att betesmarkerna utanför Sodom var så vattenrika att de påminde om Herrens lustgård (1 Mos 13:10). Motivet är hur som helst mycket udda och flera av detaljerna tycks som hämtade ur Hieronymus Boschs skildring av Eden i Lustarnas trädgård.

Rent berättartekniskt är bilden uppbyggd kring en rad så kallade ”binära motsatspar” såsom civilisation/vildmark, ljus/mörker, boskap/rovdjur, hetta/svalka, berg/dalar och renhet/synd vilka sammantaget skapar en sällsamt kuslig undergångsstämning. Som jag berättat om tidigare i min blogg hade katastrofmotiv av detta slag sin storhetstid i samband med de religionskrig som följde efter reformationens införande. Denna bildtradition kom först att förlora sin sprängkraft och relevans efter det att Westfaliska freden slutits 1648.

Ett annat intressant inslag i målningen som tidigt fångade min blick var enhörningen som dricker vatten ur det paradisiska källsprånget längst fram i bildens vänstra hörn. Inom medeltida ikonografi symboliserade detta djur traditionellt den rena och orörda naturen och ställdes därmed i ett slags dualistiskt motsatsförhållande till civilisationen och det lastbara leverne som ledde till Sodoms fall. Ett populärt tema i medeltidens illuminerade handskrifter var bland annat motiv med håriga vildmän som red barbacka på galopperande enhörningar.


Som jag nyss nämnt existerar det oräkneliga motiv på temat Sodoms förstörelse vilka rätt eller fel kommit att tillskrivas Herri met de Bles. De flesta av dessa målningar var tämligen ortodoxa i sin framställning och följde den store läromästaren Joachim Patinir i spåren vad gällde såväl konstnärliga manér som det innehållsmässiga. Typiskt för dessa framställningar var stilgreppet att placera en fantasifull klippformation i motivens förgrund vilken ofta var utformad likt en magisk portal genom vilken Lots familj måste passera för att nå den nya världen. Exemplet ovan går att beundra på vårt eget Nationalmuseum.

En annan detalj som ofta var med i målningar av detta slag var den kontroversiella bibliska scenen där Lot blir förförd av sina döttrar (1 Mos 19:30-36). Vad få känner till är dock att Bibeln egentligen aldrig tar avstånd från denna gärning utan låter den passera utan några som helst moraliska fördömanden. Enligt den bibliska logiken hade nämligen Mose lag ännu inte kommit i bruk vid tiden för Sodoms fall och därmed kunde heller inget brott ha begåtts. Det är faktiskt först i Dödahavsrullarna och utombibliska texter likt Jubileerboken som Lot entydigt stämplas som en gudlös sodomit vars släkte skulle utrotas på den yttersta dagen.

Mer information om bilderna hittar ni här och här.