söndag 12 november 2017

Albrecht Altdorfer och Alexanderslaget


I jämförelse med den italienska renässansen har den tyska reformationstiden frambringat få ikoniska verk i stil med Mona Lisa och Venus födelse. Det kanske enda tyska undantaget som når upp till ett liknande anseende är Albrecht Altdorfers storslagna bataljmålning Alexanderslaget från 1529. Detta var en målning som ursprungligen ingick i hertig Vilhelm IV av Bayerns privata samlingar men som alltsedan sin tillkomst och den efterföljande berömmelsen kommit att utgöra en ofrånkomlig utgångspunkt för hur ett riktigt fältslag skall gestaltas i film-, konst- och dataspelsvärlden.

Berättelsen om Albrecht Altdorfers liv utgör i sig lite av en framgångssaga. Efter att som barn sett faderns målarverkstad försättas i konkurs blev han från unga år tvungen att bygga upp sin verksamhet helt från grunden. Tidigt förstod han också att dra nytta av tidens dekadenta intresse för det extraordinära och skapade sig snart en helt egen konstnärlig nisch där han inför sensationslystna mecenater utförde bisarra landskapsteckningar under transliknande koncentration.

Albrechts dragning åt det sensationella visade sig snart vara ett riktigt lyckokast. När väl Alexanderslaget stod färdig 1529 räknades målaren redan som en av sin tids främsta mästare och hade dessutom inlett en karriär som hårdför politiker i hemstaden Regensburgs rådsförsamling. Sannolikt var det just Albrechts egenskap som äregirig streber som gjorde att staden gav honom i det närmaste fria händer att skapa ett konstverk av aldrig tidigare skådat slag.

Syftet med beställningen var först och främst propagandistiskt. Som uppdragsgivare stod den konstintresserade hertig Vilhelm IV av Bayern vilken vid denna tidpunkt försökte få till stånd en stor militäroffensiv mot turkarna som misstänktes förbereda en invasion av Österrike. Motivet – vilket var tänkt att inspirera den habsburgska kejsarmakten till stordåd – hade sin utgångspunkt i Alexander den stores mytomspunna fältslag mot perserkungen Dareios III, 333 f.Kr. Som konstnärlig förebild stod Albrecht Dürers sällan uppmärksammade bataljmålning Karl den stores seger över avarerna (1518).


Den litterära förlagan låg också den påpassligt nära i tid. Redan 1527 hade nämligen Vilhelm varit förutseende nog att ge den tyske historikern Johannes Aventinus i uppdrag att skriva ett monumentalt hjälteepos där just Bayern och dess folk utmålades som särskilt betydelsefulla när det gällde att hålla hednafolken i öst stången. Bland annat anses Albrechts gestaltning av Alexander som den oövervinnlige solguden vara hämtad från detta chauvinistiska mästerstycke. Även Aventinus överdrivna uppgifter om att miljontals soldater deltog i striderna tycks ha inspirerat till en scen av närmast bibliska proportioner.

En som på senare tid uttryckt beundran för målningen är den nyzeeländske filmregissören Peter Jackson. Allra tydligast märks detta i hans filmatisering av J.R.R. Tolkiens romantrilogi Sagan om ringen. I en intervju gjord för ungefär ett decennium sedan berättade en av Jacksons medarbetare öppenhjärtigt om hur Altdorfers tavla utgjort den främsta inspirationskällan när man filmade de blodiga slagen vid Pelennors slätt och Helms klyfta. Scenografin, landskapet, masscenerna med de framryckande soldaterna, ljussättningen, rustningar och vapen är alltsammans hämtat från Alexanderslaget.

Det existerar för övrigt en lustig anekdot rörande tavlans vidare öden. Efter att under århundraden befunnit sig i hertigarna av Bayerns förvar kom den år 1800 att tas som krigsbyte av Napoleon Bonapartes invaderande trupper. Napoleon, som ansågs vara ”den nye Alexander”, fattade givetvis genast tycke för målningen och lät hänga upp den i sitt badrum. Där kunde sedan den maktfullkomlige generalen ligga i sitt badkar och drömma om världsherraväldet alltmedan ett av renässanskonstens stora mästerverk drog på sig fuktskador.

Bilderna hittade jag här och här.