onsdag 11 juli 2018

Passionsmästaren


På grund av en längre tid med sjukdom, sorg och andra tråkigheter har lusten att skriva inte riktigt velat infinna sig och få uppdateringar gjorts på bloggen. För att försöka råda bot på detta har jag ägnat de senaste veckorna åt att resa runt på Gotland och titta på medeltida kyrkokonst tillsammans med min far och syster. Resultatet blev följande text där jag återigen tänkt fördjupa mig i sengotikens bildvärld och ta en närmare titt på stilriktningens enda gotländska representant: den så kallade Passionsmästaren.

Den gotländska kyrkokonstens storhetstid kan i runda slängar ringas in mellan åren 1250 och 1350. Detta var en era i Gotlands historia vilken konsthistorikerna brukar benämna som ”det strålande seklet” och som i huvudsak sammankopplats med stilriktningar som ung- och höggotik. Konsten som skapades under denna kulturella blomstringstid har av konsthistorikern Johnny Roosval beskrivits som mera humoristisk och levnadsglad än rådande stilströmningar på det svenska fastlandet och tros i mångt och mycket ha varit en produkt av öns välgång och den positiva livskänsla som denna genererade.

Lyckan kom dock till sist att vända och snart följde istället krig, pest och fattigdom. 1348 nådde pesten ön och bara något årtionde senare – det vill säga 1361 - landsteg den danske kungen Valdemar Atterdag och inledde sitt ökända blodbad på den gotländska bondebefolkningen. Våldet drabbade givetvis inte bara folket utan även den kulturella utvecklingen i stort. Därefter följde århundraden av ekonomisk nedgång och dansk överhöghet. Vid mitten av 1400-talet var Gotlands storhetstid sedan länge förbi och det var under denna mörka tid som Passionsmästaren fick till uppgift att skapa en bildkonst som förmådde matcha det dystra tillstånd som ön befann sig i.


Inom den akademiska litteraturen beskrevs Passionsmästaren länge felaktigt som ett omkringresande enmansföretag vilket åkte runt på ön och fyllde kyrka efter kyrka med scener hämtade ur Kristi lidandes historia. Idag vet vi dock att verkstaden tvärtom måste ha bestått av ett ganska stort antal målare av sinsemellan skiftande kvalité. Både mängden målningar och de stilmässiga variationerna mellan kyrkorna pekar tydligt i denna riktning. Av Gotlands totalt 92 medeltida kyrkor innehåller faktiskt över hälften måleri som kan tillskrivas Passionsmästarens verkstad.

Verkstadens stil kan lätt upplevas som både primitiv och schablonmässig och onekligen är det lite märkligt att betänka att detta arkaiska måleri skapades samtidigt som renässansen var i fullt antågande längre ner på kontinenten. Den fördjupade naturalism som präglade utvecklingen i stort tycks inte alls ha intresserat Passionsmästaren och hans målarverkstad. Istället präglas måleriet av ett stiliserat bildspråk som hämtat motiv från väggbonader, medeltida träsnitt och kyrkans passionsspel.

I Bengt G. Söderbergs bok Gotländska kalkmålningar 1200-1400 beskrivs den mörka och apokalyptiska tidsanda som präglade Passionsmästaren och hans konst:

Det är en allmän tidsstämning, närd av 1300-talets mystiker, av farsoter och förhärjande krig, som i konsten bryter sig mot den franska och burgundiska hovkonstens elegans och lyrism och som omkring 1400 når ned i folkdjupet som en underström, följande de populärmystiska väckelserörelser och "pietistiska" sekter som utbildades främst bland borgare och lantbefolkning i Nederländerna och Nordtyskland och som bildmässigt vänder sig med starka affekter och grovskuren förenkling till enkla människor.

När Söderberg skrev sin bok trodde man att Passionsmästarens verksamhet begränsade sig till åren 1430-1450. Idag har dock denna tidsperiod utökats ytterligare något och man tror nu att vissa av målningarna kan ha tillkommit så sent som på 1480-talet. 



Till sist några ord om motiven och vad det egentligen är som avbildas. Bilden längst upp i texten är från Sundre kyrka och föreställer Judaskyssen samt en scen där Jesus döms till döden av en domare med spetsig hatt på huvudet. Traditionellt brukar detta motiv kallas Jesus inför Pontius Pilatus men flera av motivets detaljer pekar på att mannen kanske snarare var tänkt att föreställa antingen Herodes Antipas eller den judiske översteprästen Kajafas (notera att såväl domaren som fångvaktarna försetts med tidstypiska judiska attribut). Bilden i mitten är hur som helst tagen i Fide kyrka och skildrar gisslandet av Jesus och hans törnekröning. Sista bilden är från Anga kyrka och avbildar återigen Jesus inför Pilatus (?) samt avklädningen.

Olika varianter på samma bildsvit återfinns i ytterligare ett femtiotal av Gotlands medeltidskyrkor. Vanligtvis brukar bildprogrammet se ut som följande (1) Nattvarden (2) Getsemane (3) Judaskyssen (4) Jesus inför Pilatus (5) Avklädningen (6) Gisslandet (7) Törnekröningen (8) Korsbärandet (9) Golgata (10) Begråtandet (11) Gravläggningen samt (12) Uppståndelsen.

Fler bilder av Passionsmästaren hittar ni här.