Jean Duvet och Apokalypsen

Om ni inte fått nog av Fontainebleauskolan och dess excentriska bildkonst så kommer här ytterligare ett par fina exempel. Upphovsmannen bakom följande verk är den franske guldsmeden och kopparstickaren Jean Duvet (ca 1485-1562), ibland även kallad Le Maître à la Licorne efter konstnärens mycket populära tryckta blad till legenden om enhörningen. Bilden ovan är hämtad ur Uppenbarelsebokens tolfte kapitel och föreställer scenen där en apokalyptisk kvinna iklädd solens attribut uppenbaras på himlen tillsammans med Kristusbarnet och en eldröd drake. Motiv av detta slag brukar vanligtvis bära titeln Den apokalyptiska madonnan.

Duvets säregna bibelillustrationer utgör av allt att döma en sorts vidareutveckling av liknande motiv utförda av tyska mästare som Albrecht Dürer, Lucas Cranach d.ä., bröderna Altdorfer och Hans Burgkmair. Antagligen har konstnären även tagit intryck av Marcantonio Raimondis grafiska tryck efter verk av samtida italienska målare. Duvets stil i dessa blad är dock helt och hållet hans egen och faktum är att man måste söka sig ända fram till det tidiga 1800-talet och en konstnär som William Blake för att hitta något motsvarande. Verkens så kallade horror vacui (”skräck för tomrum”) uppvisar också flera intressanta likheter med 1960-talets psykedeliska konst.

Bilden ovan föreställer folkets tillbedjan av det stora vilddjuret i Babylon. Lägg särskilt märke till änglagestalterna som längst upp i bildplanet öser bägare fyllda med Guds vrede över Babylons invånare samtidigt som den falske profeten - som står mitt emellan vilddjuret och draken - spyr levande paddor ur sin mun. Motiven till detta kopparstick är hämtade från Uppenbarelseboken, kapitel 13, 14, 15 och 16.

Kopparticken utgavs första gången i Lyon 1561 men tros ha tillkommit redan 1546-1555. Fler bilder från samma svit hittar ni här och här.

Antoine Caron

Antoine Caron (1521-1599) var en av få franskfödda representanterna för den så kallade fontainebleauskolan. Han startade sin konstnärliga verksamhet i födelsestaden Beauvais där han bland annat utförde flera religiösa motiv samt utformade skisser till stadens produktion av målade glasfönster. Caron anlitades även tidigt av Henrik II och utförde en rad avancerade beställningsjobb åt dennes hov.

Under sin lärotid i Fontainebleau kom Caron i kontakt med framstående italienska manierister som Niccolò dell´Abbate och Francesco Primaticcio. Ur denna inspirerande miljö utvecklade han sedermera en mycket egen och excentrisk form av manierism. Typisk för hans stil var det drömlikt utdragna perspektivet samt de ofta balettliknande bildkompositionerna. Motiven var mycket uppskattade av sin samtid och kännetecknades av storslagna stadsvyer fyllda med allehanda arkitektoniska fantasiskapelser och omkringdrivande människogestalter. Trots att Caron överlag var mycket hyllad av sin samtid fick han relativt få efterföljare. Spår av målarens dystra bildvärld går dock att skönja hos fransk-italienska barockmästare som François de Nomé och Didier Barra.

År 1561 blev Caron hovmålare åt Henrik II:s gemål Katarina av Medici. Åt henne utförde han flera arbeten som användes vid bröllop, festivaler, parader och andra högtidsstunder. Verken från denna tid präglades emellertid inte enbart av hovlivets extravaganser utan kom paradoxalt nog samtidigt att gradvis bli allt mörkare i sin karaktär. Denna tendens hängde säkerligen samman med de dystra samhällsstämningar som frodades i skuggan av det stora franska religionskriget som 1562-1599 utkämpades mellan katoliker och hugenotter. Caron var själv övertygad katolik och höll sig härmed hela tiden lojal med kungamakten och dess allierade. Hans målning föreställande Triumvirernas massaker (1566) anses allmänt bottna i denna blodiga konflikt.


Caron var även en framstående gravör och tecknare. Bland annat utförde han originalskisserna till det inflytelserika praktverket Les images ou tableaux de platte-peinture de Philostrate, utgiven av den av sin tid uppburne arkeologen och konstkritikern Blaise de Vignère. Syftet med denna mycket rikt illustrerade bok var att försöka återskapa romarrikets målarkonst genom att noggrant studera den grekiske skriftställaren Filostratos beskrivningar av antikens gamla konstskatt. Verket utgavs postumt i Paris 1614-1615 och blev genast en stor succé som bland annat hyllades av 1600-talsmålaren Nicolas Poussin.

Bilderna ovan är dock inte hämtade från detta hyllade praktverk utan har samtliga sin upprinnelse i de överdådiga festligheter som konstnären var med om att iscensätta på uppdrag av Katarina av Medici. I bild 1 illustreras någon form av arkaiserande vinterfestival med motiv hämtade från romersk mytologi. Värt att notera i denna bildframställning är hur den krigiske guden Janus utmålas som en gammal och trött man vilken med dystert sinnelag vankar mot sitt tempel på andra sidan floden. De rituellt vidöppna tempelportarna signalerar i enlighet med gammal romersk sed att det råder krigstillstånd i riket. Ikonografin i bild 2 är något mer gåtfull i sin karaktär men tycks även den bottna i samma slags arkaiska föreställningsvärld.

Fler målningar av samma slag hittar ni här.