Pieter van der Heyden

I mitt inlägg om Allart du Hameel nämnde jag kort hur handeln med tryck gjorda i Hieronymus Boschs efterföljd snabbt utvecklades till en genre i sig och hur utgivarna tidigt började manipulera tryckens signaturer för att uppnå största möjliga kommersiella framgång. Bland de mest förslagna bland alla dessa skojare finner vi den i Antwerpen födde tryckaren Pieter van der Heyden (ca 1530-1576), vars falska monogram och namnteckningar spridit stor förvirring bland samlare och konnässörer ända in i modern tid.

Under sin levnad var dock Pieter van der Heyden en hantverkare med ett mycket gott anseende bland såväl kollegor som samlare. Han inledde sin karriär i Antwerpen där han i början av 1550-talet knöt kontakt med den legendariske förläggaren Hieronymus Cock. Samarbetet blev snart mycket framgångsrikt och redan 1557 upptogs han i Antwerpens Lukasgille. Genom Cocks förlag Aux Quatre Vents kom han sedermera i kontakt med utgivaren Christoph Plantin och 1571 inledde de två ett samarbete. Samarbetet blev emellertid kortvarigt och redan i mars 1572 gick de skilda vägar. 

Uppgifterna om van der Heyden fortsatta öde är därefter mycket knapphändiga men det har ofta antagits att han dog i samband med skövlingen av Antwerpen i november 1576. Sannolikt hyste han sympati för kalvinismen eller någon annan reformatorisk sekt och anslöt sig i och med detta till de grupper som tog till vapen mot habsburgarna.

Pieter van der Heydens rika bildproduktion innefattade såväl religiösa och mytologiska som allegoriska och satiriska motiv men han utförde även flera tryck med antika ornament, genremotiv och kungaporträtt. I sina noggrant utförda arbeten lade han sig alltid mycket nära sina förebilder, vilket gjorde honom mycket respekterad bland kollegorna, men också fick som följd att han av eftervärlden ibland har anklagats för att ha saknat egen stil. 

Under samarbetet med Hieronymus Cock arbetade han till en början främst med verk utförda av manierister som Andrea del Sarto, Frans Floris, Lambert Lombard och Pieter de Vos. Först 1556 påbörjade han sin populära produktion av kopparstick med helvetesskildringar baserade på teckningar av Hieronymus Bosch, Jan Mandijn, Pieter Bruegel den äldre m.fl. Det är nog också som helvetesskildrare vi främst känner honom idag.

De flesta av Pieter van der Heydens tryck signerades med hans latiniserade pseudonym ”Petrus a Merica” och endast undantagsvis användes signaturen ”Verheyden”. Pseudonymen ”Merica” har länge förbryllat forskarna men numera är de flesta överens om att namnet syftar på hans stora produktion av hallucinatoriska helvetesmotiv utförda i Boschs skola. Växten pors - på latin myrica gale - som konstnären uppenbarligen fått sitt namn efter, antogs nämligen vara svagt narkotisk och användes flitigt under medeltiden för att smaksätta öl och andra alkoholhaltiga drycker. Det bör kanske också tilläggas att denna buskväxt trivs allra bäst i kärr och träskmarker.

Bilden längst ner i texten är hämtad ur Bruegels bildsvit på temat de sju dödssynderna och skildrar vällustens djävulska herravälde över människan. Bild 1 föreställer Kristi nedstigning i Limbo. Även detta motiv går antagligen tillbaka på ett original av Bruegel men man kan som sagt aldrig vara riktigt säker när det gäller Pieter van der Heyden.

En läsvärd artikel i ämnet hittar ni här.