onsdag 7 juli 2021

Pseudo-Blesius

Vid 1500-talets början växte en helt ny konstriktning sig stark i den stora konst- och handelsmetropolen Antwerpen. Stilriktningen går idag under beteckningen Antwerpen-manierismen och dess uttryck kan något förenklat beskrivas som en extravagant form av sengotik med tydliga manieristiska tendenser.

Antwerpen-manierismen var egentligen inget begrepp som förekom då det begav sig, utan myntades först på 1920-talet av den tyske konsthistorikern Max J. Friedländer. Senare har beteckningen kritiserats eftersom den antyder att företrädarna för stilen skulle ha något med den italienska manierismen att göra. Vissa har till och med menat att Antwerpen-manierismen inte alls skall betraktas som någon manierism utan bara utgör en ovanligt prålig form av sengotik.

På senare tid tycks dock pendeln ha svängt ännu en gång och numera menar alltfler forskare att stilriktningen visst uppvisar manieristiska tendenser och därmed bör förstås som en tidig förelöpare till den italienska manierismen. Exempel på stildrag som erinrar om de italienska manieristerna är den graciöst s-formade figurteckningen, de förvrängda naturformerna, upplösningen av perspektivets lagar, de grälla färgerna, liksom den ofta obskyra symboliken. Dessutom vet vi numera att stilens främste företrädare, Jan de Beer (1475-1528), var omåttligt populär i Italien vid tiden för den italienska manierismens framväxt.

Vad som är intressant med denne Jan de Beer är också att han vid tiden för manierismens uppkomst i Italien faktiskt räknades som en av de största målarna genom tiderna, för att sedan plötsligt raderas ur det historiska medvetandet av italiencentrerade konsthistoriker som Giorgio Vasari och hans efterföljare. Bara här om året upptäckte man emellertid att Jan de Beers konsthistoriska betydelse sträckt sig betydligt längre fram i tiden än man någonsin kunnat ana.

I samband med att en utställning i Birmingham 2019 upptäckte man nämligen att en stor del av konstnärens bevarade verk gick att spåra till brittiska ägare och att de aristokrater som vid 1800-talet mitt köpt på sig alla dessa verk var samma herremän som agerat som mecenater åt prerafaeliterna. Denna upptäckt fick i sin tur konsthistorikerna att plötsligt förstå att Jan de Beer faktiskt kan ha varit en av prerafaeliternas främsta inspirationskällor. Samtidigt som detta avslöjades höjdes marknadsvärdet på Jan de Beers målningar ansenligt och i oktober 2019 skrällde en av mästarens målningar och gick för fantasisumman 1 215 000 dollar på Christie`s auktionshus.

Eftersom jag redan tidigare skrivit ganska utförligt om Jan de Beer hade jag denna gång tänkt att fokusera på målarens son, Aert de Beer (1508-1540), som idag är mest känd under pseudonymen Pseudo-Blesius. Efter Jan de Beers bortgång 1528 tog nämligen Aert över verksamheten och fortsatte att måla i faderns stil. 

Mycket talar för att Aert egentligen aldrig försökte bli en mästare i egen rätt utan kort och gott verkade som ”Jan de Beers verkstad”. Detta ledde till att man länge hade svårt att skilja de två mästarna åt. En liten detalj som man dock kan hålla koll på är att sonen ofta brukade infoga en fjättrad apa i sina målningar, medan fadern tycks ha föredragit hundar. Kanske kan vi tolka dessa infogade djur som någon slags signatur eller varumärke. Det är nämligen känt att Aerts kollega Herri met de Bles brukade signera sina målningar med en liten uggla.

Rent stilmässigt låg alltså far och son mycket nära varandra. Aerts målningar var emellertid något mera extravaganta än faderns och hade därtill en slags lyrisk och sagolik ton över sig. Det rör sig kort sagt om en sengotik dragen till det yttersta. Tidigare i min blogg har jag vid otaliga tillfällen lyft fram denna typ av drömska fantasilandskap och föreslagit att de på flera sätt kan ses som tidiga föregångare till den gotiska estetik som i en så hög grad präglar uttrycket inom vår tids fantasy, skräck och science fiction. Det är kul att nu äntligen även auktionshusen börjat förstå värdet av denna kulturskatt.

Ett filmklipp om målningen längst upp hittar ni här.