Pieter Bruegel den äldre och Skatan på galgen

År 1566 inleddes en mycket våldsam era i den nederländska historien. Våldsamheterna hade förvisso en lång förhistoria men det var just detta ödesår som kalvinisterna inledde bildstormen och sitt uppror mot de katolska habsburgarna, varpå dessa hotade med vedergällning. Året därpå tog den spanske kungen Filip II tillfället i akt att koppla ett järngrepp runt landet och lät skicka den skrupelfrie fältherren Fernando Alvarez de Toledo, hertig av Alba, för att slå ner upproret, vilket givetvis slutade i ett formidabelt blodbad och sedermera fullskaligt krig.

Paradoxalt nog var det mitt under detta kaotiska skeende i Nederländernas historia som den flamländske målaren Pieter Bruegel den äldre (ca 1525-1569) utförde flertalet av sina mest inflytelserika verk. Målningen ovan är daterad 1568 och går idag under namnet Skatan på galgen. Verket har ibland tolkats som konstnärens testamente till eftervärlden och var förmodligen hans sista målning.

Det råder delade meningar om titeln i fråga verkligen är den korrekta. Mer troligt är nämligen att originaltiteln ursprungligen anspelat på det nederländska ordspråket ”att dansa under galgen”, vilket syftar på någon som vare sig fruktar döden eller överheten. Detta utmanande budskap understryks ytterligare av den anstötliga detaljen i verkets vänstra nedre hörn där en man ses sitta på huk med nerdragna byxor och uträtta sina behov. Detaljen syftar antagligen på uttrycket ”att skita under galgen”, vilket givetvis bär på en liknande innebörd.

Beaktat det politiska läge som rådde i landet vid tiden för verkets tillkomst ligger det alltså nära till hands att tolka motivet som ett angrepp på den spanska ockupationsmakten. Vad som talar för en sådan tolkning är bland annat att Bruegels levnadstecknare Karel van Mander hävdat att skatorna i målningen symboliserar människor som far med skvaller, det vill säga inhemska angivare som arbetade för habsburgarna.

Med tanke på att uttryck av denna typ utgjorde mer eller mindre vedertagna begrepp under tidigmodern tid förefaller det knappast troligt att någon i konstnärens samtid kunde ha misstolkat det underliggande budskapet. Det senare gäller inte minst den blodtörstige hertigen av Alba, vilken själv var en stor konstälskare och utnyttjade krigets kaos till att lägga vantarna på Hieronymus Boschs mästerverk Lustarnas trädgård.

Rörande de subversiva budskapen i Bruegels sena bildproduktion har det från forskarhåll länge diskuterats huruvida målaren sympatiserade med Erasmus av Rotterdam eller kanske rentav anabaptisterna. Personligen kan jag tycka att denna typ av spekulationer lätt blir lite löjliga eftersom det vid tiden för reformationens införande knappast existerade några vattentäta skott mellan de olika trosriktningarna. Tvärtom kunde folks lojaliteter snabbt skifta från en dag till en annan och även i områden som tidigt anammat reformationens läror levde katolska sedvänjor länge kvar och präglade det dagliga livet. Reformationen var kort sagt mera av en utdragen process än en revolution och det förekom att även övertygade katoliker gjorde gemensam sak med de upproriska kalvinisterna för att driva ut habsburgarna ur landet.

Mera intressant är då att analysera den stundtals mycket fräna civilisationskritik som möter oss i flera av de målningar som Bruegel utförde mot slutet av sitt liv. Exakt hur denna civilisationskritik bör förstås i det samhälle som konstnären verkade i är omtvistat. En populär uppfattning har dock varit att Bruegel ständigt tog den lilla människans parti och hyste en närmast modern aversion mot allt vad krig, maktmissbruk och fanatism hette. Men som jag redan antytt kan man lika gärna tolka samma motiv som ett uttryck för en gryende nationalism där demonisering av fienden och dess allierade utgjorde en viktig ingrediens för den som ville inspirera sina landsmän till uppror.

Avslutningsvis vill jag bara kort passa på att tillägga att Bruegel mot slutet av sitt liv utförde flera målningar där just representanter för det habsburgska riket sammankopplas eller rentav identifieras med Bibelns mördare och mörkermän. Bland dessa verk vill jag framförallt lyfta fram Barnamorden i Betlehem, Pauli omvändelse, Babels torn och Skattskrivningen i Betlehem.

Relaterade texter hittar ni här, här och här.