Att identifiera målningar av Aert van den Bossche (ca 1455-1510) och hans verkstad har alltid varit ett besvärligt företag. I en tidigare
bloggtext berättade jag om Aerts son Gielis Panhedel - vilken tros ha varit elev
till Hieronymus Bosch - och nämnde då att fadern ansågs
som den mer framstående av de två. Problemet med såväl Aerts som Gielis bildproduktion är att de aldrig signerade sina verk
och att det därmed är nästan omöjligt att få grepp om de två mästarnas stil och
arbeten. Här följer nu en kortare redogörelse över Aert van den Bossche och
hans en gång mycket högt skattade konstnärskap.
Redan när det kommer till att försöka ringa in från vilken
stad Aert van den Bossche kom ifrån stöter vi på problem. Namnet antyder att han skulle vara bördig från den berömde helvetesskildraren Hieronymus Boschs
hemstad ´s-Hertogenbosch. Bevarade dokument vittnar dock om att han tidigt sökte sig ifrån sin hemstad för att pröva lyckan i Bryssel och Brygge. Bryssel verkar tidigt ha blivit hans bas och det har ofta
antagits att han började sin konstnärliga bana som elev hos Hugo van der Goes, vilken ett tag var verksam i staden.
Det enda verk som med säkerhet kunnat tillskrivas Aert van
den Bossche är en triptyk på temat Crispinus och Crispinianus martyrskap utförd i Bryssel i mitten av 1490-talet. Utifrån detta
arbete har sedan forskarna lyckats identifiera ytterligare ett par altartavlor
tillkomna i Brysselregionen, vilka på sannolika skäl kan tillskrivas Aert och hans ateljé. Problemet med många av dessa verk är att de ofta utgör
kollektiva arbeten där en rad olika mästare varit inblandade i arbetsprocessen.
Vissa av verken tros helt och hållet vara av mästarens hand medan andra
tillkommit i samarbete med diverse anonyma mästare.
På senare tid har dessutom forskarna i en allt högre grad kommit
att sammankoppla Aert van den Bossche med den anonyma mästare som utfört förgrund
och figurteckning åt den gåtfulle Mästaren av de broderade lövverken. Vem eller
vilka som låg bakom denna pseudonym är fortfarande lite av ett mysterium.
Pseudonymen myntades på 1920-talet av den tyske konsthistorikern
Max J. Friedländer, vilken hänsyftade på målarens oerhört detaljerade
naturstudier där träd, djur och natur framställdes i en detaljskärpa påminnande
om broderi och vävda tapeter. Till en början trodde man att det var en och
samma mästare som låg bakom alla dessa målningar men numera misstänker man att
det rör sig om flera olika mästare som samarbetade i en gemensam verkstad. En
av dessa torde ha varit Aert van den Bossche men om detta tvistar fortfarande
de lärde.
Kännetecknande för Mästaren av de broderade lövverken var hans benägenhet att upprepa samma motiv i kopia efter kopia samt hur
han lånade populära detaljer från äldre mästare som Hugo van der Goes, Rogier
van der Weyden och Dirk Bouts. Om ni tycker er känna igen madonnan i triptyken ovan är detta heller ingen slump. Aert van den Bossche utförde nämligen flera varianter av detta
motiv varav det existerar åtminstone två närmast identiska versioner där madonnan
placerats i en prunkande trädgård med en ståtlig påfågel sittande på en grind i
bakgrunden.
Vad påfågeln symboliserar är omdiskuterat. En vanlig
tolkning är att den utgör en symbol för uppståndelsen och det eviga livet. Andra har försökt knyta den till förkristna magiska föreställningar där djurets
blod ansågs skydda mot onda andar. Den spirande grönskan på den beskurna
vinstocken bakom madonnas rygg, liksom hjorten som står och spejar mellan två nerhuggna
träd i skogen, antyder emellertid att fågeln snarare bör tolkas som en
symbol för andlig pånyttfödelse.
