måndag 12 september 2011

Maerten van Heemskerck och Laurentiusaltaret


Tidigare i år var jag i Linköping och tog då tillfället i akt att besöka stadens domkyrka för att ta en titt på Maerten van Heemskercks (1498-1574) jättelika altartavla från 1542 föreställande passionstemat. Tänkte först skriva ett längre inlägg om detta säregna verk men hittade tyvärr ingen riktigt bra bild som förmår göra verket rättvisa. Den bästa bild som fanns tillgänglig är den här ovan vilken dock på inget sätt återger verkets många fantasifulla detaljer och dess klara och ljusskimrande färgskala.

Om Maerten van Heemskerck kan annars säga att han är en bildkonstnär som länge behandlats styvmoderligt bland konsthistorikerna. Han har bland annat anklagats för att ha varit en osjälvständig eklektiker som saknade eget uttryck. På senare tid har man dock alltmer kommit att omvärdera honom och numera ses han som en viktig länk mellan manierismens forcerade uttryck och den tidiga barocken. Mest berömd är han idag för sina välgjorda teckningar av Roms ruiner och minnesmärken som han påbörjade under sin vistelse i staden 1532. Dessa verk har inte bara ett stort kulturhistoriskt värde i sig utan förebådar även senare tiders ruinromantik och målare som François de Nomé, Didier Barra och Alessandro Magnasco.


Altartavlan i Linköping är ett av Heemskercks mest utpräglat manieristiska arbeten. En viktig inspirationskälla var sannolikt den italienske renässansmästaren Jacopo da Pontormo och dennes extrema form av manierism medan figurteckningen visar på influenser från Michelangelo Buonarroti och hans muskulösa mansgestalter. Något som dock tydligt särskiljde Heemskerck från Michelangelo, Pontormo och de italienska manieristerna var hans intresse inför mänsklig skröplighet och vad man skulle kunna kalla för ”ondskans fysionomi”. Iögonfallande är inte minst konstnärens demoniserande framställning av Kristus bödlar och hur medlemmar ur den heliga familjen kraftigt idealiseras. Inspiration hämtades här från nederländsk gotik och målare som Hieronymus Bosch och Quinten Massys men även inflytande från tysk bildtradition kan anas.

Verkets förvridna formspråk har ibland felaktigt tolkats som en tidig form av karikatyrer medan konstnärens egentliga syfte varit att skapa ett spännande psykologiskt drama där åskådaren själv tvingades konfrontera inre demoner och vad kyrkofäderna kallade för ”antikrist inom sig”. Heemskerck gjorde sedermera en rad verk med sådana stildrag.


Altartavlan består sammantaget av tio separata bilder vilka tematiskt bildar en jättelik triptyk. Den var ursprungligen placerad i laurentiikyrkan i Alkmaar, Nederländerna, men på grund av att verket hotades av bildstormarnas framfart såldes det till sist vidare till den mycket kulturintresserade svenske monarken Johan III. Denne skänkte sedan tavlan till Linköpings domkyrka på 1580-talet. Priset som konungen betalade lär ha varit 1.200 tunnor vete. Gustav II Adolf kom sedermera att beteckna verket som "ett av de tre konstverk som var en särskild prydnad för riket".

Fler verk av Heemskerck hittar ni här.