Ett av verkets mer udda inslag finner vi redan i dess vänstra innerflygel, där vi ser Josef värma sig vid en brasa inuti en ruin. En vanlig teori i forskningssammanhang är att byggnaden i fråga föreställer resterna efter kung Davids palats och att ruinen - tillsammans med det fallfärdiga stallet i centralmotivet – utgör en symbolbild för synagogans och den gamla världens sammanbrott vid Kristi födelse. Scenen kanske inte är så särskilt underlig i sig men tittar vi lite närmare på motivet ser vi att Josef tycks vara i full färd att elda upp tygtrasan som Maria tidigare burit Jesusbarnet i. Vad scenen i fråga kan tänkas representera är högst ovisst men inom den apokryfiska litteraturen förekommer en liknande berättelse där de tre konungarna försöker elda upp lindan som Jesus legat i för att se om barnet de nyss uppvaktat verkligen var gudomligt.
Den mest gäckande delen av triptyken är dock tveklöst centralmotivet. Vad som här särskilt förbryllat forskarna är den halvnakna konungagestalten som flinande kikar fram bakom de tre konungarna och har ett otäckt infekterat sår på ena benet. Teorierna om vem mannen kan vara har varit många och överlag mycket fantasifulla. Herodes den store, Antikrist, Zoroaster, eller den falske profeten Bileam, är några av de mer plausibla förslagen i sammanhanget.
Relaterad till konungagestalten är även den knappt synliga stjärna av halm som hänger uppe i stallets höloft, strax ovanför mannens huvud. Det har ibland föreslagits att motivet utgör en demonisk motsvarighet till Betlehemsstjärnan och på något sätt representerar judarnas falska messiasförväntan. Tittar man närmare på bilden ser man dock att det inte är en, utan två falska betlehemsstjärnor som avbildas, vilket åtminstone delvis underminerar denna teori. Förvisso är det idag känt - bland annat genom fynden av Dödahavsrullarna - att antikens judar satte sitt hopp till två, kanske tre, separata frälsargestalter men huruvida detta fortfarande var allmänt bekant i slutet av 1400-talet är väl mer tveksamt.
Trots denna lilla invändning förefaller nog ändå den mest sannolika tolkningen vara att mannen i stallet föreställer kung Herodes och att stjärnorna av halm på något sätt är kopplade till judarnas falska messiasförväntan. Stöd för denna tes finner vi bland annat i den judisk-romerske historikern Flavius Josephus historiska verk Bellum Iudaicum (ca 80 e.Kr.) där det berättas att Herodes – precis som mannen på bilden - plågades av en mystisk infektionssjukdom vilken orsakade svåra svullnader och bölder på hans kropp. Till detta kan tilläggas att det vid tiden för Kristi födelse cirkulerade profetior som gjorde gällande att det ur Herodes hus en gång skulle framträda en frälsare vilken skulle inleda en ny guldålder på jorden.
Mer information och detaljbilder hittar ni här och här.
Mycket intressant att läsa. Det verkar som att minsta detalj har en betydelse som går att spåra.
SvaraRaderaJag undrar vilka de två kvinnorna på högra flygeln är?
Kvinnan som sitter bedjande på knä heter Agnes Bosshuyse och är för övrigt inte känd från någon annan källa än just denna boschmålning. Av sammanhanget förstår man dock att hon var gift med donatorn Pieter van Bronckhorst, vilken avbildas på vänster flygel tillsammans med Simon Petrus. Kvinnan med boken i sin hand föreställer den heliga Agnes av Rom som under medeltiden vördades på grund av sin ståndaktiga jungfrulighet. Enligt legenden lät romarna spärra in henne i en bordell där hon genom olika mirakel lyckades undkomma synden.
SvaraRaderaNär det gäller betydelserna av alla detaljer så vill jag noga poängtera att det ingalunda råder någon samsyn vad allt syftar på. Den gängse tolkningen av Josef vid brasan är exempelvis att denne håller på att värma jesusbarnets linda och inte som jag hävdar att elda upp den. Vad som dock får mig att misstänka att något skumt pågår är Josefs hemlighetsfulla och smusslande beteende.
Kan det vara så att den heliga Agnes är med just för att donatorns fru heter Agnes? Speciellt med tanke på att donatorn heter Pieter och avbildas med Petrus.
SvaraRaderaNu ser jag inte detaljerna jättetydligt men jag förstår vad du menar med "smusslande beteende". Å andra sidan tänker jag att det kan också vara att han håller sig lite diskret i bakgrunden.
Det stämmer. Valet av helgon kan knappast vara en slump. Gällande bilden av Josef kan det förvisso vara såsom du skriver att Bosch valt att betona Josefs jordiska natur genom att placera honom ”lite diskret i bakgrunden” och låta honom utföra alldagliga sysslor. Redan evangelisterna framställer ju otvetydigt Josef som en helt och hållet mänsklig gestalt. Personligen anser jag emellertid fortfarande att motivet mest sannolikt utgör en djärv apokryfisk omtolkning av den misstro som Josef visar gentemot Marias redbarhet i Matteusevangeliet (Matt 1:18-25). Om jag inte ser helt fel så är Josefgestalten dessutom framställd med vissa demoniska karaktärsdrag.
SvaraRaderaMen det framgår ju i samma text att han ändrade sin inställning efter det att han hade haft en dröm.
SvaraRaderaJag funderar över två saker - dels vad som avses här med "apokryfisk omtolkning" samt på vilket sätt Josef skulle vara "framställd med vissa demoniska karaktärsdrag"
Josef ändrar sig förvisso efter sin dröm men måste nog ändå betraktas som lite av en tvivlare i sammanhanget. Med ”apokryfisk omtolkning” syftade jag på Boschs allmänna tendens att utnyttja den apokryfiska litteraturens föreställningar i sin konst. I detta specifika fall utnyttjande Bosch sannolikt den syriska apokryfen Jesus tidiga barndom (ca 500 e. Kr.) där det berättas om hur de tre konungarna försökte elda upp det tygstycke som Jesusbarnet legat i.
SvaraRaderaVad gäller Josefs demoniska karaktärsdrag så syftade jag framförallt på gestaltens oerhört dystra uppsyn men också på de besynnerliga ”träsulor” han bär på sina fötter. Vet inte riktigt vad för sorts fotbeklädnad detta är men detaljen förekommer mig veterligen annars enbart i Boschs helvetesskildringar där de förefaller ha varit mycket populära bland demonerna.
Har till sist hittat lite information om de besynnerliga träsulor som Josef bär på sina fötter i triptykens vänstra flygel. Tydligen skall dessa ha utgjort någon form av skydd mot lera, gödsel, sopor, avföring och andra orenligheter som fyllde gatorna i en tid då stadshygienen inte alltid var den bästa. Motivet förekommer flitigt inom den medeltida bildtraditionen och ansågs där allmänt symbolisera det profana och vardagliga. Hos Bosch och hans efterföljare kom dock sulorna tidigt att utgöra en symbol för det djävulska och depraverade och återkommer följdriktigt i flera av mästarens helvetesskildringar.
RaderaPatinor är tydligen den korrekta beteckningen på denna förhöjda översko. Efter att ha gjort lite bildsökningar och tittat runt på olika kultur- och modebloggar hittade jag dessutom uppgifter som gör gällande att skorna i fråga ibland uppfattats som föregångare till 1970-talets platåskor. Om någon av er läsare har mer information i ämnet så tar jag tacksamt emot era kommentarer.
RaderaAngående Josefs dystra uppsyn så misstänker jag att detta motiv har sin upprinnelse i nyplatonismens temperamentslära där bland annat snickare och eremiter ansågs vara ”födda under Saturnus tecken” och således hemfallna åt inbundenhet och melankoli.
På vilket sätt menar du att Josef även fortsättningsvis måste betraktas som en tvivlare?
SvaraRaderaJag har som sagt en ganska otydlig bild på min skärm men jag uppfattar hans uppsyn på bilden mer som tankfull och allvarlig än dyster.
Fast om HB använde sig av den apokryfiska litteraturen (exempelvis det som du nämner om Jesu barndom)så kanske det stämmer bättre med din teori.
Scenen är givetvis ett uttryck för Boschs fria fantasier som går långt utöver den bibliska berättelsen. Bibeln berättar ju annars ganska lite om Josefs person och då ännu mindre om hans tvivel. I ett par av apokryferna ägnas dock ämnet ett något större utrymme och i Jakobs protevangelium upptar det rentav ett helt kapitel.
SvaraRaderaHur man uppfattar Josefs ansiktsuttryck är givetvis en högst individuell fråga. Personligen framhärdar jag dock i min uppfattning att gestaltens dystra utstrålning tillsammans med de diaboliska ”träsulorna” på fötterna är ett tydligt tecken på att Josef här framställs som plågad av misstrons ondsinta demoner. Men som alltid med Bosch öppnar hans associativa bildspråk upp för flera tolkningsmöjligheter.
Efter att ha ägnat de senaste dagarna åt att studera ett stort antal medeltida skildringar av Konungarnas tillbedjan där Josef avbildas sittande för sig själv längst till vänster i bild tycker jag mig nu kunna dela in dessa motiv i åtminstone fem olika kategorier: (1) Bilder där Josef sitter på en sten och ser missmodig ut. (2) Bilder där Josef avbildas sovande. (3) Bilder där den sovande Josef frestas av djävulen samtidigt som en änglagestalt strider om hans uppmärksamhet. (4) Bilder där Josef värmer sig vid en brasa. (5) Bilder där Josef neutralt betraktar skeendet från avstånd.
SvaraRaderaAv de fem kategorierna torde nog Boschs skildring ha mest gemensamt med de motiv där Josef värmer sig vid en brasa, samt de där han sitter på en sten och ser missmodig ut. Scenen med Jesusbarnets linda förefaller dock vara helt unik för Bosch och antyder möjligtvis att det i denna skildring döljer sig en djupare esoterisk undermening vilken går långt bortom det traditionella genremotivets. Enligt medeltida folktro var nämligen Jesus-barnets linda inte vilken linda som helst utan ansågs bära på en rad magiska egenskaper och enligt syrisk-gnostisk tradition var den rentav omöjlig att bränna upp.
Efter denna korta redogörelse vill jag bara passa på att meddela att jag härmed tar ett sommaruppehåll men är tillbaka igen om en månad eller två. Hoppas att redogörelsen ovan rätat ut några av frågetecknen.