Jörg Ratgeb (ca 1480-1526) tillhör en av den tyska renässansens allra mest originella och nyskapande bildkonstnärer. Kännetecknande för hans måleri är framförallt det färgsprakande expressioniska bildspråket samt hans närmast oöverträffade känsla för de små detaljernas betydelse. Uppgifterna om målarens levnad är tyvärr relativt få. Känt är dock att han kom från tämligen enkla förhållanden och att han i början av sin karriär tillfälligt hamnade i onåd på grund av sitt giftermål med en livegen kvinna. Man vet också att han under det stora tyska bondeupproret 1525 sympatiserade med bönderna och ett tag till och med verkade som en av bondehärens lokala upprorsledare. På grund av detta engagemang kom han sedermera att brutalt avrättas genom kvartering på torget i Pforzheim.
Det verk som kanske bäst motsvarar målarens tragiska levnadsöde är det så kallade Herrenbergaltaret, signerat av mästaren själv orosåret 1519. Huruvida man i ett verk som detta verkligen kan finna spår av målarens politiska radikalism är något som länge diskuterats bland konsthistoriker. Själv anser jag bestämt att så är fallet. Men som alltid när det gäller symboler och bildspråk existerar givetvis inga givna tolkningar.
Mest utmanande i framställningen är antagligen den högst oortodoxa bild som målaren ger av nattvarden och dess sakrament, och då framförallt i scenen där Judas hungrande kastar sig över bordet för att hugga efter nattvardsbrödet samtidigt som han av misstag välter ut allt nattvardsvin över golvet. Tolkningarna av detta skeende är otaliga och mig veterligen saknar scenen helt motsvarigheter inom samtida ikonografi. Notera även Judas vulgärt utformade blygdkapsel, flugan som enerverande surrar strax ovanför påskalammet samt lärjungen som håller för näsan.
Scenen med gisslingen är kanske inte fullt lika spektakulär i sitt uttryck men innehåller även den vissa kontroversiella inslag. Omdiskuterad är inte minst bilden av den habsburgska fanan som hotfullt vajar över Jerusalems murar. Som jag redan diskuterat i ett tidigare inlägg brukar scener likt denna ofta tolkas som en sorts symbolisk markering gentemot habsburgarnas krigiska maktpolitik. Kanske avser målaren rentav antyda att habsburgarna skändar Kristus kropp varje gång de dödar en kristen broder. Det är hur som helst scener likt denna som fått vissa forskare att vilja jämföra Ratgebs expressionistiska bildspråk med den radikala reformatorn Thomas Müntzers karnevaliska uppviglingsskrifter.
Motivet från Golgata håller tveklöst samma klass som de övriga men brukar generellt klassas som altarets mest traditionella del. Min personliga favorit i denna scen är utan tvekan den utsvultna skatan som sitter på ett av korsen och tålmodigt väntar på ett riktigt skrovmål. Men kolla för all del även in alla småkryp på marken som bekymmerslöst festar loss på allt vad Golgata har att erbjuda.
I den avslutande delen föreställande Kristi uppståndelse anknyter målaren till äldre verk i genren utförda av tyska mästare som Matthias Grünewald och Albrecht Altdorfer. Med sin våldsamma och närmast naivistiska expressionism framstår Ratgeb här som en tidig föregångare till moderna expressionister som Emil Nolde, Max Beckmann och Otto Dix. Intressant i framställningen är inte minst hur målaren anakronistiskt valt att placera moderna skjutvapen i händerna på gravens slumrande väktare.
Bilderna hittade jag här, här, här, här och här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar