Lucas Cornelisz de Kock och den engelska skräckgotiken

Efter ett längre uppehåll i skrivandet orsakad av långvarig psykisk ohälsa hade jag tänkt starta upp min blogg igen genom att återvända till en kär gammal bekantskap, nämligen den holländske landskapsmålaren Lucas Cornelisz de Kock. I ett tidigare inlägg om denne målare ventilerade jag mina tankar kring det manierade uttrycket i hans porträtt av den engelska drottningen Anne Boleyn. Nu i denna text hade jag för avsikt att fortsätta ungefär där jag slutade sist.

Lucas Cornelisz de Kock (1495-1552) var son till den i Leiden verksamme sengotiska mästaren Cornelis Engebrechtsz och bror till de idag mindre kända målarna Cornelis och Pieter Cornelisz Kunst. Lucas far brukar vid sidan av sin kollega Lucas van Leyden ofta betraktas som den holländska målarkonstens stamfader medan sönerna lite orättvist beskrivits som osjälvständiga manierister verksamma i den skräckgotiske 1400-talsmästaren Hieronymus Boschs efterföljd.

Det är också just denna skräckgotiska tradition jag hade tänkt ägna föreliggande text åt. Till skillnad från fadern och sina bröder valde nämligen Lucas Cornelisz de Kock att flytta till London för att där grunda en helt ny form av extravagant gotik som då det begav sig måste ha uppfattats som ytterst nymodig och kanske rentav lite väl morbid för en engelsk publik.

Kvar hemma i Leiden lämnade målaren sin hustru och åtta barn, vilka aldrig mera skulle få återse honom. I London anslöt han sig snart till Henrik VIII:s hov, där han bland annat målade flera porträtt åt kungafamiljen och aristokratin, och stannade där ända fram till sin död 1552. Den äldsta bevarade realistiska avbildningen av London anses också vara av mästarens hand.

Lucas Cornelisz de Kock är dock idag mest omtalad för sina landskapsmotiv målade i gotisk stil. Begreppet ”gotisk” som stilmässig term lanserades egentligen först år 1568, då den italienske konsthistorikern Giorgio Vasari började använda ordet för att nervärdera vad han uppfattade som en barbarisk nordeuropeisk stilriktning inom arkitekturen. Senare, mot 1500-talets slut, kom termen även att användas inom litteraturen och teatern när dessa innefattade inslag av skräck, fantastik och andra besläktade sällsamheter.

Ett känt exempel på det senare är William Shakespeares drama Hamlet från 1601, vilken med sin tidstypiska rekvisita bestående av vålnader, kyrkogårdar och ödsliga gamla slott säkerligen retade gallfeber på tidens klassicistiskt sinnade kritiker. Redan några decennier innan Hamlet haft premiär hittar vi de allra första källorna som använder ordet ”gothic” om spökhistorier och andra håresande skräckmotiv hämtade ur folksagornas värld. Även om stilbegrepp som "goth", ”gothic” och "horror" kanske ännu inte hade uppkommit på Lucas Cornelisz de Kocks tid är det definitivt inom denna genre han verkade.

Målningen längst upp i inlägget gestalter en idag ganska bortglömd legend om pilgrimernas helgon Jakob den yngre och berättar om dennes möte med Djävulen. I legenden har Djävulen förrädiskt nog förklätt sig till en gudfruktig pilgrim och försöker övertyga helgonet om att världen är ond och det enda sättet att rädda sin själ var genom att kasta sig ut från en klippa och begå självmord. Bilden därefter är en scen hämtad ur eremiten Antonius liv, som även han blev utsatt för Djävulens trollkonster. Den tredje och sista bilden föreställer Lots döttrar när de frestar sin fader att ingå ett incestuöst förhållande med dem samtidigt som Sodom och Gomorra brinner i bakgrunden.

Det skall också nämnas att den engelska gotiken under Tudortiden särskiljer sig från hur den kom att gestalta sig i andra länder. I de flesta andra länder dog nämligen den gotiska stilen helt ut i samband med att den italienska renässansens klassicistiska stilideal blev högsta mode i Europa. Men i England valde man istället att utveckla den gamla sengotiska stilen mot en aldrig tidigare skådad prakt. Detta kunde ske tack vare att Henrik VIII under 1500-talets första hälft genomförde en omfattande kyrklig reformation, vilken gav honom rätten att beslagta kyrkans och klostrens egendomar, som sedan bekostade hans storvulna byggnadsprojekt. Det var också under denna tid som konungen anlitade internationellt berömda konstnärer som Hans Holbein den yngre och den idag sorgligt bortglömde Lucas Cornelisz de Kock.

Längre fram i modern tid kom begreppen "goth" och "gothic" även att återkomma inom populärkulturen, där rockband som Joy Division, Siouxsie and the Banshees och Bauhaus i slutet av 1970-talet utvecklade en mörk musikstil med rötter i denna långlivade gotiska skräcktradition. Säkerligen var det heller ingen tillfällighet att det var just i England som musikgenren gothic rock först uppkom. 

Texten om Anne Boleyns porträtt hittar ni här.