måndag 27 januari 2014

Joachim Patinir och den förklädda symboliken


Ibland kan det vara svårt att förklara varför man värderar vissa konstnärskap högre än andra. Joachim Patinir är nog en målare som ganska få idag skulle framhålla som en av de främsta genom tiderna men av någon anledning har jag alltid hållit honom som den kanske allra största. I detta inlägg hade jag tänkt ta mig en närmare titt på Patinir och hans i mitt tycke kraftigt underskattade konstnärskap och försöka ringa in vad som gör honom så intressant.

Joachim Patinir (ca 1480-1524) var inte bara en viktig pionjär inom det flamländska landskapsmåleriet utan anses även vara upphovet till själva begreppet "landskap". Ordet landskap - eller snarare landskapsmålare - användes nämligen för första gången i en skriftlig källa av den tyske renässanskonstnären Albrecht Dürer när denne under sin resa till Nederländerna 1520-21 uppskattande beskrev Patinir som "der gut landschaftmahler". Till en början syftade inte detta ord på vilken naturutsikt som helst utan snarare på det skapande geniets förmåga att likt en upphöjd demiurg iscensätta fiktiva världar ur tomma intet, det vill säga att "skapa land". Idag har dock ordet som bekant fått en betydligt mer alldaglig betydelse.

Bland Patinirs mest berömda verk räknas Vilan under flykten till Egypten. I centrum av detta motiv ser vi hur jungfru Maria tronar i mitten av ett vidsträckt fantasilandskap med Jesusbarnet i sitt knä. Framför de två har målaren placerat en pilgrimsstav, förvaringskorg och vattenflaska, vilka tillsammans understryker att motivet utgör en allegori över livet som en mödosam pilgrimsvandring. På det stora hela utgör bilden en paradisisk idyll men tittar vi lite närmare i motivets bakgrund ser vi att det pågår hedniska offerriter och längst till höger i bild kan vi även bevittna barnamorden i Betlehem. Den riktigt skarpsynte kan dessutom se hur en fräck ung man uträttar sina behov bland Betlehems bebyggelse.

Förutom konkreta symboler av detta slag finns det också flera inslag i motivet som av konsthistorikerna ibland brukar benämnas som "dold" eller "förklädd symbolik". Som exempel på en sådan förklädd symbol kan nämnas den långa och spirande örtväxt - sannolikt hemmahörande inom kungsljussläktet - som syns längst fram till vänster i motivet. I enlighet med den gamla medeltida symbolläran utgjorde kungsljus en symbol för Kristus makt att motstå ondskan och det är antagligen just på detta sätt som växten skall tolkas i Patinirs målning.

Strax bakom kungsljusväxten reser sig ett träd betäckt av frodigt grönskande murgröna, vilken enligt samma logik torde utgöra en allegorisk bild över själens fortlevnad efter kroppens död. Enligt den framstående konsthistorikern Erwin Panofsky - som för övrigt myntade begreppet "förklädd symbolik" - har varje träd, varje vardagsföremål, vattendrag och buske i bilder av detta slag en dold betydelse som endast den esoteriskt invigde förväntades förstå.



Vad som gör Erwin Panofskys tolkningsmodell så fruktbar att använda på 1500-talets bildvärld är att den på ett lättförståeligt vis lyckas tydliggöra renässansmänniskans i grunden ännu magiska föreställningsvärld. Enligt Panofsky motsvarade nämligen den förklädda symboliken en slags historisk övergångsfas mellan medeltidens tidlösa och absoluta symbolik och renässansens mer avbildande och naturalistiska förhållningssätt. I glappet mellan dessa två ytterligheter uppkom en slags mångbottnad och inte sällan irrationell brytningskonst där hela tillvaron upplevdes som förtrollad och fylld av gudomlig mening.

Panofsky utvecklade ursprungligen sina teorier med 1400-talsmålaren Jan van Eyck i åtanke men senare hos mer sentida målare som Hieronymus Bosch, Joachim Patinir och Pieter Bruegel den äldre kom den förklädda symboliken till sist att löpa amok och bli så överlastad med allehanda underbetydelser, makabra detaljer och inre motsägelser att en helt ny bildgenre fick se dagens ljus, nämligen den karnevaliska och civilisationskritiska. Men om detta ämne får jag säkert möjlighet att återvända till vid ett annat tillfälle.

För den som vill studera Patinirs målning närmare rekommenderar jag följande länk. Detaljbilden hittade jag här.             

12 kommentarer:

  1. Vilken fantastisk målning! Har inte hunnit titta närmare på den men det låter intressant det som du skriver om symboliken i detaljerna.

    SvaraRadera
  2. Det rekommenderar jag dig verkligen att göra. Via första länken, längst ner i inlägget, kan du till och med räkna framtänderna i den betande åsnans överkäke. Snacka om ett utförligt detaljarbete!

    Notera också att åsnan vänder baken åt den heliga familjen. Han hade onekligen humor den där Patinir.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är verkligen detaljerat. Växterna och blommorna i förgrunden fick mig att tänka på Altarskåpet i Gent av bröderna van Eyck.
      Hänglåset på Jungfru Marias korg (ser helt modernt ut) -vet du vad det symboliserar? Ett par andra saker jag fäste mig vid är stenarna till höger om henne med en helt rund sten högst upp.

      Radera
    2. Är tyvärr inte säker, men jag har funderat lite på om korgen inte skulle kunna utgöra en skattegömma med den gåva av guld, rökelse och myrra som Jesusbarnet fick av de österländska stjärntydarna. Ett tips när man tolkar målningar av detta slag är annars att i viss mån undvika de mest självklara betydelserna av alla symboler. Det är nämligen ganska uppenbart att målare som Bosch och Patinir gärna vände upp och ner på traditionella begrepp och i någon mening drev med den allvarsamme betraktaren.

      När det gäller den runda stenen till höger är detta sannolikt en anspelning på den apokryfiska legenden om hur Egyptens avgudabilder rasade samman när den heliga familjen red förbi. Längst upp på stenen ser du nämligen resterna av en bronsstaty.

      Radera
    3. Ja, det låter ju logiskt att låsa in dyrbarheter (guld mm). Det jag tänkte var att det kanske fanns en symbolik som användes generellt av konstnärer,

      Radera
    4. Intressant med legenden om de kullfallna avgudabilderna i Egypten.

      Radera
    5. Tyvärr kan jag nog inte hjälpa dig när det gäller hänglåsets symboliska betydelse. Vad jag däremot vet är att Patinir anses ha lånat motivet med korgen från en målning av Gerard David på samma tema. På denna målning saknas dock hänglåset vilket alltså verkar vara Patinirs påfund. Tanken med att förse korgen med ett hänglås kan säkert vara ett sätt att få betraktaren att undra vad som döljer sig därinne. Ingenting är ju som bekant någon slump i målningar av detta slag.

      Radera
  3. Angående diskussionen ovan har jag nu hittat intressanta uppgifter som gör gällande att man under renässansen ofta tolkade pilgrimsresan som en slags initiationsrit som ledde mot ett högre vetande. Bland annat ansåg man inom vissa lärda kretsar att pilgrimernas skyddshelgon Jakob d.ä. var en bärare av uråldriga esoteriska läror som alkemi, hermetism och kabbala. Med tanke på att pilgrimsfärdens vedermödor faktiskt verkar vara ett av huvudmotiven i målningen är det väl inte helt orimligt att tänka att hänglåset ytterst syftar på sådana hemlighetsfulla kunskaper.

    Men detta är givetvis bara en av många möjliga tolkningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, varför inte. Konstnären var kanske inne på de tankegångarna?

      Radera
    2. Jag har nu letat lite och undrar om det inte kan vara så att korgen med låset kan vara en symbol för Maria själv som ett tabernakel eller som den nya förbundsarken

      Radera
    3. Det låter ju onekligen som en högst plausibel tolkning. Tyvärr måste jag ödmjukt erkänna att jag inte är så bevandrad i detta ämne. Känner du till fler verk än Patinirs där en liknande symbolik förekommer?

      Radera
    4. Jag har nu själv kollat runt lite på olika katolska hemsidor och hittat en hel del material som talar för din tes. Fastnade bland annat för följande citat hämtat från Uppenbarelsebokens 11:e och 12:e kapitel:

      ”Och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar dån och åska och jordbävning och väldiga hagel. /…/ Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. /…/ Och hon födde sitt barn, en son som skall valla alla folk med en stav av järn. Hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron, och kvinnan flydde ut i öknen, där Gud har berett henne en tillflykt…”

      Enligt flera kyrkofäder tolkades tydligen detta stycke som att jungfru Maria blev ett med förbundsarken. Tack för tipset!

      Radera