Roelandt Savery och det sublima landskapet

Året som passerade har av såväl politiker, kulturskribenter som journalister beskrivits som ett ”orosår” samt tillika ”ett riktigt jävla skitår”. Bland annat har det talats om eskalerande krig, terror, flyktingkatastrofer, högerpopulism och för tidigt bortgångna popstjärnor. På kulturfronten tycks dock det mesta ha gått i rätt riktning. Inte minst förefaller det som om det figurativa måleriet återigen flyttat fram sina positioner samtidigt som den tidigare så ringaktade manierismen av allt att döma går mot en ny och mycket välförtjänt renässans.

Ytterligare en sak som glatt mig det gångna året är att såväl Stockholms Nationalmuseum som Skokloster slott bestämt sig för att öppna upp sina bildarkiv för allmänheten. Detta betyder att jag inte längre riskerar att stämmas för upphovsrättsbrott varje gång jag analyserar ett verk som ingår i rikets samlingar.

Vad som emellertid slog mig när jag kollade igenom bildarkiven mer ingående är i vilken hög grad de mest betydande verken i samlingarna utgörs av krigsrov från stormaktstiden. Det mest berömda exemplet i sammanhanget är givetvis Giuseppe Arcimboldos bisarra porträtt av Rudolf II, känt under namnet Vertumnus (1591), men min personliga favorit är utan tvekan Roelandt Saverys storslagna vildmarksskildring Tyrolskt bergslandskap med bro (1609).

Vad som gör denna tavla så intressant är att den utgör ett riktigt praktexempel på romantikens sublima landskapsmåleri trots att verket skapats åtminstone 150 år innan den romantiska eran inletts. Faktum är att närapå allt som vi idag sammankopplar med romantiken och dess bildvärld finns representerad i denna målning. Kolla särskilt in det krökta trädet till höger i bild, vilket mycket väl skulle kunnat ha hämtats från en målning av Caspar David Friedrich. Även den hårda och obändiga naturen, den fallfärdiga bron liksom rovfåglarna som vilt kastas fram och tillbaka i vindbyarna är i högsta grad romantiska i sitt uttryck.

Ytterligare en detalj där Roelandt Savery föregriper romantikens landskap med nästan två århundraden är hans innovation att använda sig av en anonym betraktare i bildens förgrund, av konsthistorikerna benämnd som en så kallad ”rückenfigur”. Denna gestalt, som förekom särskilt flitigt inom tysk romantik, var tänkt att fungera som ett slags riktmärke genom vilken betraktaren kunde uppleva landskapet. Hos Roelandt Savery har gestalten ofta tilldelats en något mer undanskymd roll än under romantiken, men andemeningen är onekligen ungefär densamma. 

Trycket ovan är utfört av den flamländske grafikern Aegidius Sadeler II, men går av allt att döma tillbaka på en numera förlorad skiss eller teckning, vilken Roelandt utförde i samband med att han färdigställde sitt tyrolska landskap. I detta verk ser vi ett tydligt exempel på en så kallad rückenfigur, vilken antagligen representerar konstnären själv. 

Intressant i sammanhanget är vidare att det redan tjugo år innan Roelandt inlett sin konstnärliga bana hade börjat cirkulera lärda resonemang rörande just det sublima i konsten. Så tidigt som 1586 hade exempelvis den italienske filosofen och nyplatonikern Francesco Patrizi förordat en ny och revolutionerande estetik vars främsta syfte var att provocera fram våldsamma känslor hos läsaren. Till stöd för sina teorier använde Patrizi sig av den sedan länge bortglömda avhandlingen Om det sublima, författad av den under det första århundradet e.Kr. verksamme retorikern Pseudo-Longinos. Det sistnämnda verket skulle med tiden komma att få ett enormt inflytande på romantikens diktare och konstnärer. Kanske kände även Roelandt till detta verk och drog liknande slutsatser som sina efterföljare.

Bilderna hittade jag här och här.