Om ni inte fått nog av Fontainebleauskolan och dess excentriska bildkonst så kommer här ytterligare ett par fina exempel. Upphovsmannen bakom följande verk är den franske guldsmeden och kopparstickaren Jean Duvet (ca 1485-1562), ibland även kallad Le Maître à la Licorne efter konstnärens mycket populära tryckta blad till legenden om enhörningen. Bilden ovan är hämtad ur Uppenbarelsebokens tolfte kapitel och föreställer scenen där en apokalyptisk kvinna iklädd solens attribut uppenbaras på himlen tillsammans med Kristusbarnet och en eldröd drake. Motiv av detta slag brukar vanligtvis bära titeln Den apokalyptiska madonnan.
Duvets säregna bibelillustrationer utgör av allt att döma en sorts vidareutveckling av liknande motiv utförda av tyska mästare som Albrecht Dürer, Lucas Cranach d.ä., bröderna Altdorfer och Hans Burgkmair. Antagligen har konstnären även tagit intryck av Marcantonio Raimondis grafiska tryck efter verk av samtida italienska målare. Duvets stil i dessa blad är dock helt och hållet hans egen och faktum är att man måste söka sig ända fram till det tidiga 1800-talet och en konstnär som William Blake för att hitta något motsvarande. Verkens så kallade horror vacui (”skräck för tomrum”) uppvisar också flera intressanta likheter med 1960-talets psykedeliska konst.
Bilden ovan föreställer folkets tillbedjan av det stora vilddjuret i Babylon. Lägg särskilt märke till änglagestalterna som längst upp i bildplanet öser bägare fyllda med Guds vrede över Babylons invånare samtidigt som den falske profeten - som står mitt emellan vilddjuret och draken - spyr levande paddor ur sin mun. Motiven till detta kopparstick är hämtade från Uppenbarelseboken, kapitel 13, 14, 15 och 16.Kopparticken utgavs första gången i Lyon 1561 men tros ha tillkommit redan 1546-1555. Fler bilder från samma svit hittar ni här och här.
För mig var det först inte helt uppenbart att Duvet och William Blake har något gemensamt. Gjorde sen en sökning men hittade fortfarande inget som jag tyckte påminde om varandra. Fann slutligen denna: A Vision of the Last Judgment. Är det målningar av Blake av denna typ som du menar?
SvaraRaderaFör övrigt jättefina bilder (kopparstick). Oerhört detaljrika, nästan svårt att urskilja enskilda figurer! Eller, det som gör det svårt är nog snarare att bilderna liksom är så kompakta och späckade, det finns inget tomrum i dem... Det är som om Duvet försöker packa in så mycket som möjligt på den yta han har till förfogande!
Kan hålla med om att bilderna ovan kanske inte utgör de allra bästa exemplen på detta ofta uppmärksammade släktskap. Kommer emellertid inom kort att publicera ytterligare ett inlägg med samma konstnär där nog likheterna är något mer uppenbara.
SvaraRaderaLikheterna mellan de två handlar annars generellt om det oerhört frihetliga förhållningssättet gällande tekniska färdigheter som perspektiv och känsla för proportioner. Bägge tenderar också att bygga upp sina kompositioner med hjälp av fritt svävande människokroppar snarare än med traditionella landskap och rumsliga miljöer.
När det gäller Blakes skildring av Yttersta domen så misstänker jag att denna komposition främst går tillbaka på Michelangelos berömda tolkning på samma tema. Duvets bildvärld kan dock definitivt ha varit en annan viktig inspirationskälla. Bägge motiven präglas ju onekligen av ”en rädsla för tomrum”.