Här följer ytterligare ett par kopparstick utförda av den franske manieristen Jean Duvet. Motivet ovan är från omkring 1554 och tillkom av allt att döma i samband med pestens härjningar i Bourgogne samma år. I bildens mitt ser vi hur det kristna helgonet S:t Sebastian blir krönt av en ängel samtidigt som S:t Antonius, till vänster, håller upp en bok och klocka. Till höger om de två står de pestsjukas helgon S:t Rochus med hund böjd framåtlutad medan han blir botad av ytterligare en änglagestalt. Sticket i fråga tros ursprungligen ha skapats i syfte att höja moralen ute i drabbade provinserna och fungerade således som en sorts rundskrivelse som kunde tryckas i större upplagor.
Bild 2 utgör en konsthistoriskt mycket sällsynt avbildning där konstnären i detalj visar skeendena kring Judas Iskariots självmord. Judas förekommer här i dubblerad gestalt, först till höger i bilden, där han angrips av ånger och förtvivlan, sedan till vänster, där han hängt sig i ett träd ovanför en brinnande avgrundsbrunn. Längst ner i bilden, vid sidan av den hängde, kan vi vidare beskåda hur en liten demon under stor ansträngning drar ut själen ur förrädarens innandöme. Detaljen i fråga får nog betraktas som tämligen unik för konstnären och har antagligen hämtats från någon gammal medeltida apokryfisk tradition som sedan fritt omtolkats. Framställningen utgör hur som helst en egendomlig kompromiss mellan Matteusevangeliets klassiska redogörelse över Judas självmord (Matt 27:3-10) och Apostlagärningarnas mindre kända version där förrädaren påstås ha fallit framstupa och slagit upp sin buk ”så att alla inälvorna rann ut” (Apg 1:18).
Ett annat ovanligt inslag är bilden av åsnan som förfriskar sig nere vid flodbanken. Har tyvärr inte hittat några bra uppgifter rörande vad detta motiv kan tänkas hänsyfta på. En tanke som jag har är dock att motivet möjligtvis skulle kunna anspela på den bibliska berättelsen om Bileam, Bosors son – som ju likt Judas valde att tjäna det onda för vinnings skull (2 Pet 2:15-16). En annan möjlig tolkning skulle kunna vara att gestalten föreställer kung Davids rådgivare Ahitofel som enligt Andra Samuelsboken i Gamla testamentet hängde sig i sin hemstad efter att ha deltagit i ett misslyckat upprorsförsök mot kungen (2 Sam 17:23). Men detta är bara kvalificerade gissningar från min sida.
Signifikativt för båda bilderna är hur konstnären av estetiska skäl valt att lämna dem ofullbordade. Detta stilistiska drag var mycket ovanligt under renässansen och bidrar till att verken idag känns egendomligt moderna. Inte minst märks här ett tydligt släktskap med William Blake och dennes visionära fantasterier. Det skenbart slarviga utförandet uppvisar också flera likheter med surrealismens fria, experimentella teckningskonst samt - som jag redan nämnt i ett tidigare inlägg - psykedelisk konst från 1960-talet.
Bilderna hittade jag med hjälp av British museums sökmotor.
Oj det här inlägget hade jag missat!
SvaraRaderaFina och ovanliga bilder... lustigt det där med att dra ur själen ur Judas kropp! Har svårt att se hur själen är avbildad, dock...
Själen har tecknats som en liten förkrympt människokropp vilken under stor möda lirkas ut ur förrädarens mage. Det krävs tyvärr en ganska stor bildskärm för att se denna detalj tydligt.
SvaraRaderaApropå bilden med Judas självmord så funderade jag faktiskt ett tag på om gestalten längst upp till höger möjligtvis kunde föreställa profeten Jeremia och inte, som British museum hävdar, en dubblering av judasgestalten. Vad som talar för en sådan alternativ tolkning är dels det faktum att Jeremia inom konsten ofta brukar framställas som en desperat melankoliker, dels att densammes profetior åberopas av evangelisten Matteus i samband med Judas självmord. Valde dock till sist att följa den traditionella tolkningen. Måste nämligen motvilligt medge att de två gestalterna är väldigt lika varandra.