måndag 30 maj 2011

Gillis Mostaert


Gillis Mostaert (ca 1529-1598) var en av den flamländska renässansens mest betydande genremålare. Han började sin karriär i konstmetropolen Antwerpen där han gick som lärling åt den berömde manieristen och boschimitatören Jan Mandijn. Dokumentationen från dessa tidiga år är tyvärr ganska bristfällig och full av motsägelser. Känt är dock att han 1554-1555 upptogs som mästare i stadens Lukasgille och att karriären därefter tog en ordentlig fart.

Som genremålare hade Gillis Mostaert många strängar på sin lyra. Bortsett från scener föreställande byar, arbetande människor, torg och marknadsplatser målade han gärna helvetesskildringar och nattliga vyer med brinnande städer. Hans bildvärld visar härvidlag på tydlig inspiration från det gamla flamländska landskapsmåleriet och mästare som Herri met de Bles, Jan Mandijn och Pieter Bruegel den äldre. På senare tid har dock även släktskapet med Hieronymus Boschs bildvärld kommit att uppmärksammas alltmer. Detta släktskap märks inte minst i valen av motiv men också i de båda målarnas intresse inför det makabra.


Gillis Mostaerts mest berömda verk är antagligen hans djärvt naturalistiska omtolkning av Boschs Höskrindan (”allt kött är hö”). Som förlaga till detta verk användes emellertid inte Boschs originalmålning utan en mycket säregen vävd tapet på samma tema som den spanske kardinalen Antoine Perrenot de Granvelle lät utföra omkring 1566-1570. Dess motiv avviker en hel del från Boschs ursprungliga verk och går antagligen tillbaka på en tidig boschpastisch från 1530-talet snarare än på något egentligt boschoriginal. Att motivet blev mycket populärt vittnar inte minst det faktum att Mostaerts verkstad sedermera lät utföra flera varianter på samma tema.


Mostaert blev även omtalad för sina mycket raffinerade inramningar med trompe l'oeil-motiv. Typiskt för dessa arbeten var att målaren ofta lät gestalter från tavlans motiv kräla ut ur bilden för att även visa sig på dess ram. Tyvärr verkar inga av dessa arbeten ha bevarats till eftervärlden. Inventarier utförda på 1600-talet vittnar dock om att flera sådana verk faktiskt existerat. Av de få bevarade verk som med säkerhet kan tillskivas Mostaert utgör istället påfallande många nattliga, månbelysta landskapsvyer med brinnande städer.

Värt att nämna i detta sammanhang är också att Stockholm nationalmuseum faktiskt äger ett par verk av Mostaert. Dessa kallas i museets katalog för Landskap med den heliga familjen och Landskap med män som sågar timmer och tillhörde ursprungligen kejsar Rudolf II:s samlingar. Trist nog har dock målningarna förpassats till magasinet där de nu ligger och samlar damm.

Målningarna hittade jag här och här. Den vävda tapeten med boschmotivet återfinns här.

1 kommentar:

  1. Den vävda tapeten med hölasset tillskrivs numera den flamländske renässanskonstnären Pieter Coecke van Aelst (1502-1550), vilken var känd för sina oerhört välgjorda förlagor till vävda tapeter. Stockholms nationalmuseum har flera sådana tryck i sina samlingar, varav nästan samtliga är sökbara på museets hemsida. Dock inte motivet med höskrindan.

    SvaraRadera