lördag 17 augusti 2013

Pieter Huys och Kristi nedstigning i Limbo


Här följer ytterligare ett inlägg i min serie med helvetesskildringar utförda i Hieronymus Boschs efterföljd. Denna gång är verket signerat den flamländske manieristen Pieter Huys (ca 1520-1584) och föreställer Kristi nedstigning i Limbo. Framställningar av Kristus i dödsriket var oerhört populära under 1500-talets andra hälft men få av dessa motiv uppvisade samma utstuderade brutalitet som verket ovan.

Enligt en medeltida katolsk uppfattning utgjorde Limbo en slags gränszon mellan himmel och helvete där själarna av alla de som levt ett rättfärdigt liv innan Jesu uppståndelse vistades fram till domedagen. Det var också platsen för alla barn som dött innan de döpts. I motivet ovan avbildas dödsrikets rättfärdiga själar traditionsenligt som nakna människokroppar vilka kravlar upp ur en grotta i helvetets mitt. I landskapet omkring dem plågas sodomiter, jättar, fallna änglar, religiösa hycklare och drinkare av helvetets eviga eld.

Tyvärr existerar det ytterst få uppgifter rörande Pieter Huys och hans verksamhet. Känt är dock att han lärdes upp i Antwerpen av sin egen far, landskapsmålaren och gravören Adrien Huys, vars verkstad han lämnade i början 1530-talet. Omkring 1545 skrevs han in som mästare i Antwerpens Lukasgille och arbetade därefter som gravör och tecknare fram till 1560. Ett dussintal av Huys verk, daterade mellan 1547-1577, finns bevarade och innefattar såväl bibliska scener och folklivsskildringar som helvetesmotiv och en och annan antikatolsk karikatyr. Av hans få bevarade målningar tros de flesta ha tillkommit i början av 1570-talet. Verket ovan torde knappast utgöra något undantag.

Mest omtalad blev Pieter Huys för sina många helvetesskildringar utförda i Hieronymus Boschs anda. Liksom hos sin föregångare Jan Mandijn präglades dessa verk mer av humor och groteskerier än de gotiska mardrömsstämningar vi normalt sett sammankopplar med Hieronymus Bosch och hans stil.

Det råder dock ingen tvekan om att Huys av sin samtid räknades till en av de riktigt stora mästarna inom genren vilket inte minst understryks av att han ofta signerade verken med sitt eget namn istället för det sedvanliga manéret att kladda dit Boschs namnteckning. Hans konstnärliga inflytande var heller på inget sätt marginellt utan tvärtom så inspirerade han framstående manierister som Roelandt Savery, Jan Brueghel den äldre och François de Nomé.

Bilden återfinns här i en betydligt bättre upplösning.

2 kommentarer:

  1. Ja man känner verkligen igen temat från Boschmålningar! Ska erkänna att jag har lite dålig koll på ämnet; är limbo alltså ett ställe där de själar som skött sig i jordelivet får stå och titta på när de som inte skött sig plågas i helvetet ända till domedagen? Och de sistnämnda kommer således direkt till helvetet? Märkligt. Har skärselden inget med detta att göra?
    Känner att jag verkligen avslöjat min okunskap nu!

    SvaraRadera
  2. Om jag förstått det hela rätt så har limbo ingenting med skärselden att göra. Limbo utgör snarare en helt och hållet neutral gränszon mellan himmel och helvete där forntidens alla rättfärdiga hamnar i väntan på dom. Rent bildligt kan man dock tolka limbo som angränsade till såväl himmel som helvete. I Divina Commedia valde exempelvis Dante Alighieri att uppfatta limbo som ett ljust, nästan paradisliknande tillstånd tillägnat forntidens skalder, filosofer och heliga män. För en helvetesskildrare som Pieter Huys låg dock den motsatta tolkningen närmare till hands.

    SvaraRadera