Jan Mostaert (ca 1474-1556) var en av den nederländska renässansens mest aktade porträtt- och landskapsmålare. Han började sin konstnärliga bana i födelsestaden Haarlem där han från unga år lärdes upp av en viss Jacob Jansz. Bland Mostaert tidigaste uppdrag märktes bland annat det prestigefulla arbetet att måla luckorna till ett relikskrin innehållande S:t Bavos kvarlevor i Groote Kerk, Haarlem. Detta uppdrag utfördes omkring 1500 och följdes snart av fler prestigefulla beställningar.
Signifikativt för Mostaerts tidiga verk var framförallt dess poetiska känsla för den nederländska naturen och den enormt detaljerade realismen. Detta var bägge stildrag som han hämtat från 1400-talsmålaren Geertgen tot Sint Jans och hans skola. Redan omkring 1510-1516 började dock Mostaert successivt att utveckla en mer individualistisk stil bestående av storslagna landskapsvyer befolkade med små dockliknande figurer framförda med fina penseldrag. Inspirationen hämtades nu framförallt från Joachim Patinir och dennes så kallade Weltlandschaft. Bland de mer kända verken från denna era hör S:t Kristoffer med Kristusbarnet som ni kan beskåda längst upp i inlägget.
Sina allra största framgångar rönte dock Mostaert som hovmålare åt Margareta av Österrike. Enligt levnadstecknaren Karel van Mander varade denna tjänst i över 18 år och upphörde först i och med regentinnans död 1530. På uppdrag av Margareta utförde han flera kopior av äldre hovporträtt men arbetade under samma tid också med att utveckla den egna målarkonsten. Troligtvis var det under denna period som han utförde många av sina finstämda bystporträtt, tecknande i trekvartsprofil med landskap i bakgrunden. Bilden ovan utgör ett utmärkt exempel på denna porträttkonst.
Mostaerts allra mest berömda verk är dock antagligen Landskapsvy från Nya världen, tillkommen omkring 1545-1555. Vad konstnären ursprungligen haft för syfte med denna säregna målning är ett ämne som länge diskuterats i forskningssammanhang. Ett förslag har varit att motivet skulle kunna föreställa Columbus landstigning vid Bahamaöarna. Enligt ett annat förslag föreställer den Cortés möte med aztekerna. Om vi får tro de senaste forskarrönen utgör dock motivet mest sannolikt en sorts exotisk fantasiskapelse föreställande den spanske upptäcktsresanden Francisco Vasques de Coronados misslyckade expedition i Arizona och New Mexico, 1540-1542. Syftet med denna strapatsfyllda expedition hade till en början varit att finna Cibolas mytiska sju städer av guld - det vill säga Eldorado - men det bisarra projektet slutade istället föga överraskande i en blodig sammandrabbning med ortsbefolkningen.
Vanligtvis brukar motiv av detta slag bära vissa spår av tidens kolonialistiska tänkande och dess medföljande rasism. I Mostaerts fall överraskas man dock av hur tydligt hans sympatier tycks ligga hos den angripna ortsbefolkningen snarare än hos Coronado och hans till tänderna rustade hantlangare. Jag kan i detta sammanhang bara instämma i konstvetaren James Snyders beskrivning av målningen som varande ett av konsthistoriens allra äldsta exempel på temat ”den ädle vilden”.
Fler bilder hittar ni här och här.
S:t Kristoffer ser verkligen ut som en jätte i lilleputtlandet!
SvaraRaderaAng målning nr 2: varför fingrar hon på sin vigselring?
Bra att målaren stod på ortsbefolkningens sida! Lite märkligt med den gamle mannen som sitter inlåst högst upp på klippan. Vad har han med det hela att göra?
Hehe, lilleputtlandet var kanske inte min allra första association men jag förstår vad du menar. Personligen är jag väldigt förtjust i målningar av detta slag. Känns nästan som om man skulle kunna greppa en pilgrimsstav och vandra rakt in i bilden.
SvaraRaderaJag har tyvärr ingen bra förklaring till varför kvinnan fingrar på sin vigselring. Det existerar dock uppgifter som gör gällande att tavlan ursprungligen utgjort en diptyk där även kvinnans man varit avbildad framför ett liknande landskap. Av detaljerna i fråga förstår vi också att paret var mycket intresserade av jakt. Kanske vill kvinnan bara förtydliga att hon just ingått ett giftermål…
Mannen på klippan är antagligen en åldring som ansetts för gammal för att kunna evakueras och därför stängts in i sin boning som en sista desperat försvarsåtgärd. Scener som denna har konstnären av allt att döma hämtat från genuina ögonvittnesskildringar nertecknade av Coronados medarbetare Pedro de Castaneda. Längre ner i bildplanet kan du förövrigt se hur delar av ortsbefolkningen hjälps åt att undsätta kvinnor, barn och skadade. Även denna scen kan ha inspirerats av Castanedas redogörelse.