Sankt Göran och draken var ett av medeltidskonstens allra mest älskade och avbildade motiv. Dess storhetstid inföll under 1400-talets andra hälft men kom kort därefter att förlora i relevans i samband med att riddarordnarnas makt minskade under tidigmodern tid.
Storhetstiden sammanfaller med en mycket orolig tid i Europas historia där
såväl hög som låg nervöst gick och inväntade Antikrists ankomst och alla trodde att jordens undergång var nära. Den helige Göran kom i detta sammanhang att symbolisera
egenskaper som dygd, ståndaktighet och civilisation medan draken stod för kaos,
destruktivitet och ondska. Teckningen ovan är från orosåret 1512 och utförd av den
tyske renässansmästaren Albrecht Altdorfer.
Albrecht Altdorfer utförde även en berömd målning på samma
tema vilken numera anses vara en av de första landskapsmålningarna. Detta
mästerverk tillkom omkring 1510 och är jämte Alexanderslaget (1528) en av Altdorfers allra mest anmärkningsvärda skapelser. Det existerar också flera teckningar och
tryck från samma tid som tros vara av konstnärens hand och som behandlar samma
legend.
Föreställningen om draken som kaosets urmoder är i sig nästan lika uråldrig som människan själv. Redan i de gamla skapelsemyterna uppträder hon som ett ursinnigt
väsen, vilket gudarna måste besegra för att inte själva gå under. Under
medeltiden återkom samma myt i en ny tappning men nu var det istället olika
riddare och helgon som övertog gudarnas roll som tappra drakdödare. Mest berömd
blev legenden om Sankt Göran och draken men även berättelsen om Sankta
Margareta av Antiokia fick stor spridning.
I väst har draken traditionellt sammankopplats med eldens
element och ansetts ha sin boning långt ute i ödemarken. Betydligt mindre
uppmärksammade är då de otaliga verk där draken gåtfullt associeras med druvor, vinrankor och vingårdar. Sådana bilder förekom redan under medeltiden men det var först
under renässansen som motivet slog igenom på bred front och bland annat började
pryda påkostade vinkannor och dryckeskärl av det mer extravaganta slaget. Vinkannan nedan är formgiven av Albrecht Altdorfer.
Men vad har då draken med vin och dryckenskap att göra? För
att gå till botten med detta måste vi först vara på det klara med att draken i
den kristna tankevärlden egentligen bara är ett annat namn på Satan. I
Uppenbarelseboken kallas nämligen draken för ”ormen från urtiden som är
Djävulen och Satan” (Upp 20:2) och identifieras därmed med den orm som en gång lurade
Adam och Eva att äta den förbjudna frukten på Kunskapens träd. Flera
utombibliska skrifter hävdar dessutom att detta träd var en vinstock. Mest
utförligt beskrivs mytologin i Tredje Baruksboken:
Och Baruk talade återigen med ängeln: ”Herre, visa mig trädet som ormen använde när han förledde Adam och Eva.” Och ängeln svarade: ”Lyssna på mig Baruk, ursprungligen var trädet en vinstock, men sedan omvandlades trädet till syndfulla begär som Satanael spred över Adam och Eva, och på grund av detta förbannade Gud vinstocken eftersom Satanael hade planterat den…”
Lite längre fram i samma bok berättas det om hur Noa
återfann växten efter Syndafloden och började meditera över dess ondska:
När Noa klev ut ur arken fann han vinstocken på marken och kände först inte igen den eftersom han bara hört ryktena om den och dess utseende. Han tänkte för sig själv: ”Detta måste verkligen vara vinstocken som Satanael planterade mitt i trädgården, genom vilken han förledde Eva och Adam, varpå Gud förbannade den och dess frukt. Om jag planterar den, kommer då Gud att bli arg på mig?”(---) Och Herren sände ängeln Sarasael; och han förklarade, ”Res på dig Noa, plantera vinstocken och ge den ett nytt namn och använd den till något gott. Men var aktsam, trädet bär fortfarande på ondska.”
Munken som nertecknade Tredje Baruksboken hävdar alltså att
det var Satanael, och inte Noa, som var den förste vinodlaren. Om vi tar hans berättelse på allvar och accepterar att föreställningar av detta slag vann en
viss ryktbarhet i medeltidens Europa blir det också lite enklare att förstå varför
konsthistorien fullkomligt kryllar av druvätande drakar och varför man under
renässansen dekorerade sina vinkannor med små sirliga drakgestalter. Draken
uppfann vinet och kom därför skämtsamt att uppfattas som dess beskyddare.
Mycket intressant! Kom att tänka på det uttrycket "Chase the dragon" som ju har med inandning av ångor från olika droger att göra. Kanske samma ursprung? Hälsar Karolina
SvaraRaderaJag har faktiskt ingen aning. Uttrycket ”att jaga drake” skall enligt uppgifter på nätet ha östasiatiskt ursprung där ju draken traditionellt har uppfattats som en lyckobringande fruktbarhetssymbol. Men med symboler kan man som bekant aldrig vara riktigt säker.
SvaraRaderaJag har nu frågat en gammal god vän som är betydligt mer bevandrad i ämnet droger än vad jag är. Han menar att uttrycket ”chase the dragon” syftar på att röka psykoaktiva droger på folie. Liknelsen med draken har att göra med att röken från sådana droger anses slingra sig som en drake. Han tillägger också att ”jaga röken får man göra, om det inte skall gå till spillo”… och detta eftersom ”det brinner jävligt snabbt”.
SvaraRaderaNågon mytologisk tolkning liknande den med vinet och draken kände han inte till.