Vilan under flykten till Egypten

Så här lagom till jul hade jag tänkt återvända till ett kärt gammalt jultema och titta lite närmare på motivet Flykten till Egypten. Jag har skrivit en hel del om detta ämne tidigare och då särskilt poängterat hur man under såväl medeltiden som renässansen ofta valde att framställa Jesu far Josef som en mer eller mindre löjlig figur, vilken under flykten tvingades utföra traditionellt kvinnliga sysslor som tvätta och laga mat. Sedan jag skrev om ämnet sist har jag hittat en läsvärd artikel på temat som jag länkar till längst ner i texten.

Motivet jag valt att fokusera på denna gång är utförd av en okänd mästare verksam i Antwerpen på 1530-talet. Tavlan har tidigare tillskrivits Herri met de Bles men numera brukar man nöja sig med att kalla upphovsmannen för en skicklig efterföljare till Joachim Patinir. Liksom sin föregångare kombinerar konstnären effektivt den nya tidens tekniska landvinningar med ett i grunden medeltida förhållningssätt. Hans bildvärld är om möjligt ännu mer detaljerad än Patinirs och personligen tycker jag mig här se flera intressanta likheter med den i Antwerpen verksamme holländaren Jan van Amstel och hans världslandskap.

Att tavlan daterats till tidigt 1500-tal är knappast någon tillfällighet. Längre fram i tiden - under 1500-talets andra hälft och framåt - började man nämligen misstänkliggöra motiv av detta slag och anse att de var olämpliga och ibland rentav kätterska. Vad den kyrkliga överheten framförallt hade problem med var konstnärernas flitiga bruk av allehanda apokryfiska berättartraditioner, vilka inte sällan laddades med en milt uttryckt gåtfull symbolik. Särskilt misstänksam tycks man ha varit mot apokryfiska föreställningar som rörde motiv som Kristi födelse, Flykten till Egypten och Konungarnas tillbedjan.

Den enda bibliska skrift som överhuvudtaget nämner berättelse om den heliga familjens flykt är Matteusevangeliet. Och där berättas det egentligen bara om hur Josef genom en ängel varnas för att Herodes tänkte låta döda alla gossebarn i Jesu ålder, varpå Josef tog sin familj och flydde (Matt 2:13-14). 

I de flesta av konsthistoriens framställningar av Jesu barndom finner vi emellertid ytterligare en rad detaljer vilka både berör det mirakulösa och det vardagliga och som helt saknar motsvarigheter i Bibeln. Dessa detaljer är i regel hämtade från fornkristna skrifter såsom Jakobs protoevangelium, Pseudo-Matteus evangelium och Jesu tidiga barndom. Kännetecknande för sådana apokryfiska skrifter var bland annat den vanvördiga blandningen av bibliska teman med en otyglad fabuleringskonst av det mer folkliga slaget.

Apokryferna skulle tidigt komma att utöva ett stort inflytande på medeltidens bildkonst och användes flitigt ända fram till tiden för reformationens införande. En av de mer hårresande legenderna återfinns i Jesu tidiga barndom och berättar historien om hur en av demoner besatt pojke blir botad från sin sjuka när han råkar springa in i Marias upphängda tvätt och får Jesusbarnets blöja krängd över huvudet. Trots den ofta respektlösa tonen i denna litteratur kom den med tiden att få ett nästan lika stort inflytande på bildkonsten som Bibeln.

Ett av den apokryfiska litteraturens mest populära teman var det med den åldrande änkemannen Josef och hur han på begäran av översteprästen började uppvakta tempelflickan Maria. I motiv efter motiv möts vi därför av en trött och sliten Josef, vilken tvingas passa upp Maria och barnet med vardagliga bestyr som att tvätta, hugga ved, elda, hämta vatten, plocka frukt, koka välling och laga mat. I vissa bilder kan vi till och med se hur Josef till sist tillåts att vila ut och bada sina värkande fötter i en skitig träbalja samtidigt som Maria ligger utvilad på en stor rosenröd säng och förnöjt blir ompysslad av Guds änglar. Det är inte så konstigt att kyrkan till sist slog näven i bordet och sa att nu får det banne mig vara slut på alla dessa stollerier!

Fler bilder och utförligare resonemang hittar ni här.